Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rosenfärga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenfärga
— 683 —
Rotekarl
Rosenfärga, f. Purpurfärg, skarlakan.
om the (synderna) än woro såsom
rosen-fergha, så skola the doch warda såsom een
vil. Es. 1:18. I Israels döttrar, gråter offuer
Saul, then idher klädde medh rosenfergho.
2 Sam. 1:24. Och quinnan war klädd medh
purpur och rosenfergho. Upp. 17:4. Sorgen
fäller snart rosenfärgan. Grubb 752.
Rosenfärgad, p. adj. Purpurröd,
rosenröd. rosenferghat vil. 3 Mos. 14:4. Tina
leppar äro såsom itt rosenferghat snöre. H.
vis. 4:3.
Rosengård, m. Blomsterträdgård, thå
giffuer han tich jtt sådant moodh, at tu
menar ath tu sitter vthi en rosen gård. O. Petri
1 Post. 87 b. En annan Christen sitter icke
heller mera i rosengårdar, än som tu, han
kan jw hafva så svårt korss som tu. A.
Laurent» Hust. 236.
Rosenkrans, m. (Jfr Söderwall). 1.
Krans af rosor. Lät oss bära rosenkrantsar.
L. Petri Sal. vish. 2:8. — 2. Radband.
höre ena messo om han thet göræ kan, ok
læse en rosen krans. Leg. om Manfred 8.
iach haffuer läsit såå monga rosenkranssar.
O. Petri 1 Post. 85 b. Påfven Gregorius
XIII anno Domini 1577 giorde af
ängla-helsningen, Jungfru Mariæ en rosenkrants,
det är, om man las fem Pater Noster och
femtio Ave Maria, så nöt han ett års aflat.
Raimundius 127.
Rosenstock, m. Rosenbuske. [T. [-rosenstock.]-] {+rosen-
stock.]+} aldrigh blifver een roos länge
sitt-iandes på rosenstocken. Schroderus
Albert. 2:41.
Roska, f. Brand i säd. Den bästa
läkedom så väl emot honungsdagg, som matkar
och roska, är sot eller kåhlstybbe,
samman-kört och inmängt med åkermullen.
Carleson 165.
Rosmer, m. Nekken then och någre
Rosmer kalla. Spegel G. verk 186.
Rosn, f. [Fsv. =, Isl. hrösan.] 1. Beröm.
wij vndfly skola fååfengeligha äro och rosn
j wåre böner. O. Petri Men. fall F 6 a.
Prijss och roosn söchte the medh theras
fasto. 2 Post. 5la. — 2. Skryt, the göra
thet (stå i gathörnen och bedja) påå rosn,
ath menniskionar skolo prijsa them. O. Petri
Men. fall F6a.
Rossbår, Ryssbår, f. Hästbår. [Isl.
hross, häst. Mnt. rosbare.] L e c t i c a, båår,
hestabåår, roszbåår. Var. rer. voc. I 5 b.
huar the (kungl, barnen) och skulle dragé
öffwer landt (från Örebro till Kungsör),
kunde dhå barnen alle ware jn vtij
Rosz-båren, och ther vnder mötte ware starke
hester och the som well stiiffue ginge.
Gust. 1 reg. 13: 41. thet lille stycke {kanon)
. .. som opå Råsbårer kunne föres. Fin.
handl. 8:267 (1555). Ther sattes hon uppå
en ryssebåår och med pracht beledsagades
... in uppå slottet. Girs Er. 14 kr. 115.
Rosslan, f. Rosslande. Then dödelige
rosslan. Comenius Tung. (1 uppl.) 956.
Rosslig, adj. At stora hieltars lof med
roslig tunga qväda. Sv. nitet. n. 17.
Rossmästare, m. ? Then rosthningh wij
haffua j Calmarna wilom wij ath tw szendher
oss wp tiil Stocholm meedh ena wtaff waare
iagther och then rossemestare med szom
ther ær. Gust. 1 reg. 2: 213.
Rosstjenst, f. Rusttjenst. Se
Hallenberg Hist. 1:147.
Rosstyg, n. Rustning, wile wij och ath
tw latther bestyre tiigh her j stocholm
rössze-twgh tiil tiig och thina karla saa ath tw ær
iw ferdwgh meedh xx eller xxx hestar.
Gust. 1 reg. 2:25.
Roste? Ett iagh vil, annat iagh måste,
Bättre är hemma på roste (än att resa bort).
Prytz O. Skottk. C 3 a.
Rosten, adj. Rostig. [D. rusten.] åldrens
rostne tand. Liljenstedt Christ. C 1 b.
Rostera, se Ras t era.
Rostig, adj. Rustad. [Mnt. rustich.] en
vel rostig karl med kyris. Gust. 1 reg. 3:
225. Jfr Rustig.
Rot, f., pl. röter. Hwar och een plan- .
terning som min himmelske Fadher icke
planterat haffuer, skal vpryckias medh röter.
Matth. 15:13. Loot skinna j röther (i grund)
Vpsala stadh. Gust. 1 reg. 1:27. Gudh skal
förderffua tigh j röter. L. Petri Dav. ps.
52:7.
Rota, tr. Rotfästa. the haffua then helge
anda som rootar ordhet så j theres hierta
at ther folier frucht effter. O. Petri 2 Post.
47 b.
Rota, intr. Råma, böla, vråla. Lind
Ord. Se Rietz riota.
Rote, m. 1. Skara, hop. [Isl. roti, Fsv.
Mnt. rote.] the Philisteers rote lågh j
Repha-ims daal. 2 Sam. 23:13. the ogudhachtighas
rote. Ps. 119:61. the otroghne Judar...
samladhe sigh j en rota, och giorde itt
vp-lop j stadhen. Ap. gern. 17:5. the satte
sigh j roota taal (i hopar) på grässplatzanar
hundradhe och hundradhe, fämtiyo och
fäm-tiyo. NT 1526 Marc. 6: 40. — 2. Parti, sekt.
[T. rotte.] then förgifftiga Papistiska Secten
och Rotthen. A. Andreæ Försp. till L.
Petri Kyrkost. A 6 a. Rotar och Swermare.
P. Erici 2: 63 b. kättare, rotar och sächter.
2:127 b.
Roteande, m. vtrogne schwermende
Sectepredichere och Roteander. Gust. 1
reg. 12:265.
Roteherre, m. Partihufvudman.
Vedher-döparne ... och theras förnämste roteherrar.
L. Paul. Gothus Kometsp. 101.
Rotekarl, m. Så kallade rotekarlar voro
fattige bergsmän, som varit brukade att ur
slagg, vask och stenhopar uppleta silfver.
Hallenberg Hist. 1:325. Se Hist. handl.
13. 1:259 (1566).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
