Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rådsjelf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådsjelf
— 692 —
Rårep
N:de är fullfölgt och företaget, thet hafver
H. F. N. medh allés våre rådsamma
be-tänkiandhe (dvs. välbetänkta råd?) giordt.
Stjernman Riksd. 1:463 (1598). rijksens
anlägne ährender, uthi hvilke Kongl. May:tt
vårt rådsamme betänckiande ... begiärt
hafver. 2:3720 (1675). — 2. Klok, rådig. Kongl.
May:tz högstberömlige tappre och rådsamme
styrelse. Stjernman Riksd. 2:1662 (1672).
en vältalig, rådsam och förståndig (prudens
in consiliis) herreman. Sylvius Er. 01.151.
han var hurtig samt rådsam uti alla sina värf.
Celsius Gust. 1 hist. 1:221.
Rådsjelf, adj. ss. subst. Sjelfrådig
person. om tu städher honom (din tjenare) gå
fåfeng, tå warder han en rådhsielffuer. L.
Petri Sir. bok 33:26. (Bib. 1541: en Junkar.)
tu giorde tigh alzintet samwet, sorgh eller
bekymmer för några saker skul, tigh gält
alt lijka, Tu kallades Rådhsielffuer. Balck
Krist. ridd. K 4 a.
Rådslagen, adj. Rådig, förslagen, en
tapper och rådslagen man Malmborg 11.
Rådspörja, tr. Rådfråga, the
landz-höffdingen ... rådhspöria måtte, hvadh them
helst stodhe til at göra. Schroderus Liv.
639.
Råd stol, m. Rådsförsamling, theras
(Lybeckarnes) rådhstool var någet svag, och
een part aff Rådet medh skröpligheet beladde.
Tegel Gust. 1 hist. 2:117.
Rådsvisa, f. Rådplägning. [T. [-raths-weise.]-] {+raths-
weise.]+} Eij heller oppenbare then deel som
i rådzwijse bör lönligit vara. Gust. 1 reg.
5:11. görss väl behoff att vij medt rijkesens
rådt komme til samman j rådtzuijsa på
be-qwäm stadt. 5:89.
Rådsöka, tr. Rådfråga. [T. rathsuchen.]
Honom rådsökte Herr Gustaff, huru han sigh
uthi sådana sitt fahrliga tilstånd måtte bäst
förhålla. Girs Gust. 1 kr. 7. rådhsökia the
Sibylliske bööker. Schroderus Liv. 510.
Altijd skal hon uthi sina saker rådsökia sina
troghne venner. Albert. 3: 20.
Rågfubben, m. best. Ett slags frossa.
ingen fierde dagz skälffua kommer ensam
för sigh sielff, vthan hon haffuer andre för
sigh, eller ock med sig, thet ock här j
Swë-righe skee pläghar med then Rogfubben,
hwilken ock gemeenligha förwender sigh
vthi thenne quartana, effter som Anno etc.
75 skeedde. B. Olavi 93 b. Rogfubben,
wåhren eller skälffuan. Berchelt 2 Post.
C1 b. jag troor, at som thenna siukdomen
sig infinner tå rogen om hösten uthur
jorden upsticker, och tå han om våhren
begynner vijsa sig grön igen, vaarandes
gemenligen in til thess rogen är mogen vid
Jacobs-messan, är namnet ther uthaf härflutit.
Lindestolpe Skörb. 57. Rogfubben är en
skörbuggs feber, som ibland hvar dag, ibland
hvarannan, hvar tredie och fierde dag
kommer igen. Ders. 58.
Rågsved, f. Svedjeland med råg. en
råghsvedh, som ... {han) lättitt hugga och såå.
Rääf Ydre 3:176 (1630).
Råhag, n. Inhägnad till rådjurs fångande.
(Se H a g 2.) haffuer han ... lätet jaga här
inne om grentzerne uppå the Svenske skogar,
ther han ock haffuer lätet hugga ett longt
rååhagh. Tegel Gust. 1 hist. 2:298.
Råk, m. och n. 1. Fiskråk. Rååk, fiäll,
squama. Schroderus Lex. 60. — 2.
Af-skräde, orenlighet. Lind Ord. Rietz.
Råka, tr. och intr. Haffuer icke alt thetta
onda råkat på migh. 5 Mos. 31: 17. thet
iagh reddes haffuer råkat på migh. Job 3:
olycka råkadhe vppå honom. 31:29. ångest
hadhe råkat vppå migh. Ps. 116:3. Och
tå the kastadhe lotten, råkadhe thet på Jona.
Jona 1:7. Wij råke som noghast på thet
här på iordenne är,... Hoo wil tå
vthran-szaka thet j himmelen är? Vish. 9:16. ther
råkadhe Jehu widh Ahasia ... brödher, och
sadhe, Hoo äre j? 2 Kon. 10:13. ehwar
hon widh någhon råkadhe. Hes. 23: 7. Offta
hender ock, at man illa råkar fram j
giffter-måål. L. Petri 1 Post. N 7 b.
Råken, p. adj. Rågad. Se under
Inni ä 1 a.
Råkla, se Ra k la.
Råm, se Ram.
Råtn, n. Råmande. I vreden med sit råm
han {tjuren) hela skogen hotar. Celsius
Gust. Vasa 98.
Rårna, se Rama.
Råmeni, se R omen i.
Råmule, m(?). Rånock. [D. råmule
Kalkar.] Ceruchus, råmwle. Var. rer.
voc. P 8 b.
Råmäre, n. Råmärke. Doch töra the
(vågorna) likväl ey öfver jordene flyta, Eller
et eendaste fiät ut om sit råmäre bryta.
Spegel G. verk 20.
Råna, intr. [Rietz rån; jfr Nor. raana.]
1. Blifva rå, fuktig. Låta säden stå i skyyl
och täckia väl halmen, på thet han icke
rånar, möglar och skämmes. Brahe Oecon.
110. — 2. Svälla. Råna som trävärke af
rå-väder. Dören har rånat af kjölden. Lind
Ord.
Rånad, m. Fuktighet. Salt... förtager
rånad och förrotnelse uti säd och halm.
Carleson 657.
Rånaktig, adj. Rånande, thenne
rån-achtighe, bedrägelighe och skinnarachtighe
verlden. A. Laurentii Verld. speg. 187.
Rånman, Rånsman, m. Rånare. [Fsv.
ransman, Isl. ränsmadr.] han gör emot
Konungen, som är hans vndersåthers rånnian.
Fin. urk. I. 1:50 (1597). slogo ihel
sjöröfvare och rånsmenn. Reenhjelm 115.
Rånsk, adj. Kätjefull. iagh är flychtigh
och rånsk, och säller migh til alle mann.
Franckenius B4a. Rietz 549 a. Jfr Rön sk.
Rårep, n. Rep, snara till rådjurs fån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
