Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skrifveri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skrifven
Skrubba
scriffuit, och än scriffua, thet... hjelper til
at rett förstå Scrifftena, må man ock wäl
giffua sigh någhon tijdh til at läsa sådana
theras scriffuelse, doch ... så at man them
icke reknar lika widh sielffua Scrifftena.
L. Petri Kyrkord. 3 a.
Skrifven, n. Kansli. [Mnt. schriverie.]
Kom peder moensson radman i scriffrijt.
O. Petri Tänk. 115.
Skrifvärdig, adj. Värd att skrifva om.
Sädan är icke ... j vårt rijke någon
skriff-värdigh tingh passeradt. HSH 35: 36 (1635).
Huad skrifvärdigt här uthe denne näst
förlupne tijden öfuer kan vara passeret. A.
Oxenstjerna (HSH 35:115). skall ved
arméen fasth inthed skrijfvärdigt vara
förelu-pedt. Dens. {Ders. 38:215.) är iagh altidh
gerna villig och redeboghen att avisera hvadh
scrifvärdigdt på färde vara kan. Adlersparre
Hist. saml. 1:291 (1642). Är altså intet mer
skrifvärdigt at förtällia, som på samma thing
sig then gången tildrog. Peringskiöld
Heimskr. 1:665.
Skrilla, intr. Gå pä skridskor. Gåssar
gå på isen. til at skrilla. Eldh Cypr. 174.
Lind Ord. Jfr Rietz 598a.
Skrillsko, m. Skridsko. Lind Ord. Rietz.
Skrin, Skrinn, adj. Mager, ofruktbar,
kraftlös. Gudz vrede har giordt jorden skrin
och hård. Spegel Öpp. par. 5. Så skrinn
och ogiäf är then fagra jorden blifven. G.
verk. 117. Hela kroppens frodighet och fetma,
hull och hy försvinna, så at en menniskia
blifver mager, machtlös och skrinn. Sal.
pred. 405. Skrijnt kålsod. Törnevall E 5 a.
Skrinn {mager, icke närande) föda. Skrinn
{odryg) mat. Rågen står skrinn {tunn, gles)
på gärdet. Lind Ord.
Skrinna, intr. Glida. (Se Skridna.)
Så veta the och ganska snält at löpa på skidor,
ther medh the så snare ähre, at när man
menar them vara när för ögonen, så skrinna
the undan på en handvändning så hastigt, at
man napt kan hafva them i sichtet.
Schroderus J. M. kr. 132. Rietz 598 a. — Jfr
Förh. o. uppsatser 16:69; 18:91.
Skrinvall, m. Torr, mager vall. Engiars
art och beskaffenhet, antingen Skrinvald,
Hårdvald, starrmåssigh eller sänk engh. Civ.
instr. 263 (1643).
Skrock, n. Spöke, troll. Tå kommer
natten seen och förer uti händer Sit svarta
baner, som bemålat är med gastar, Med
spöke, skrock och slikt. Spegel G. verk
37. enfaldigt folck har sedan spöke dichtat,
Bergtroll och annat skrock, skogsrå, och sig
förplichtat At sådant ofta nog sig låter
klar-ligt se. Tillsl. par. 114.
Skrock, n. Skrockande. Hönans låck og
skråck sin kyckling kallar ann. Columbus
Vitt. 134.
Skrod, n. Skrot {om mynt), probere
thet mynth ... huadt thet holler j finth och j
skraadhet. Gust. 1 reg. 2:173. vårt Svenska
mynt blifver förachtat, oansedt at thet i korn
och skråd så gott är som någet annet mynt.
K. br. ’’ju 1603.
Skroda, tr. Pregla. [Mnt. schroden.}
mark wæghen peningha skal holla v lodt Ther
skal skrodas wppaa mark xij kasth. Gust.
1 reg. 1:206.
Skrodvikt, f. Vattenpass. (Jfr
Rättesnöre.) Amussis, skroodwict eller
rette-snöre. Var. rer. voc. L 8 b. [Mnt. [-schrot-wacht.]-] {+schrot-
wacht.]+}
Skrof, n. 1. Kropp, bål. han (cyklopen)
medh sitt stora och ofandeliga skroff. Uti.
på Dan. 482. — 2. Skrymme, massa, storlek.
(Jfr Skryfva.) the {kroppar) som äre af
lijka vigt, icke alle äre af lijka skrof {moles)
och rymd. Stjernhjelm Arch. A 4 b.
Skroflot, adj. Knölig. then skråflote
Camelen. Spegel G. verk 226.
Skrofvelis, m. Skrafvelis, skrafis. bärgen
äro mäst täckta med skrofvelijs. Rudbeck
Atl. 1:509.
Skrom, n. Hvad som skrymmer, massa,
stomme. Then heela jordeboll ... Sampt
himlens vijda hvalff och alt thet stoora skrom,.
Som ingen kan med syn ey heller tancka
mäta. Lagerlöf 64. The många höga skrom
{d. ä. byggnader), som uppå bergen stodo I
fordom tid, ännu få lända folck til godo Med
konstigt huggen sten, som daglig tädan tagas.
Spegel Sal. vish. 27. Se Spegel Ord.
Rietz skråm.
Skrop, n. Skrock. Hvad vij them säye
är alt käringa skroop. Rondeletius 12.
Skrot, n. Afskräde. Oss räcker verlden
mäst för skattar steen och skroot.
Wexio-nius Vitt. 413.
Skrothyfvel, se Skafve.
Skrott, n. ? The byggia så väl op the
alrastörste slotten Och alralängste skeep som
alraminste skrotten. Spegel G. verk 258.
Skrubb, n. Skurpens. han full af harm
i vackert skrubb mig tar. Düben Boil. bref
8. Få skrubb (m.) Lind Ord.
Skrubb, n. Gömma, gömsle. then ther
funnes och luppu j skrub thå alarm på
komme och icke söckte sine fänicke. Gust.
1 reg. 9:318. Men si när dagen går i fält
må natten rymma, Hon köres tå i skrubh
och måste sig tå gömma. Spegel G. verk
37. Mollberg i sitt skrubb. Bellman 2:147.
Skrubba, f. 1. Tugurium, hydda,,
skrubba. Var. rer. voc. G 3 b. — 2. Kula,
håla, gömsle. [Fsv. skrubba.] Skrubba, cavea,
caverna. Helsingius. Skrubba, Secessus,
Abgewichner Ort. Schroderus Lex. 7.
Diw-ren krypa j skrubbor. L. Petri Jobs bok
37: 8. the skrubbor, ther the sigh vthi gömt
hade. Sal. vish. 17:4. bleff thenne Pedher
Gröm alt i skrubbor, stöndom här i
Sweri-ges och stöndom i Noriges Dalar. Svart
Kr. 105. the ... wore mest så godt som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
