Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skräfva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skräfva
— 747 —
Skröpliga
snack.] skräford (ordaskraf) och öfvermod.
Verelius Götr. 167.
Skräfva, intr. Skräfla. [Isl. skrafa, prata,
snacka.] Man hafver hästar seet som
öd-miukt kunna niga Och falla need på knä
när man på them vil stiga, Bucephal haar
så giort, som Græker ther om skräfva.
Spegel G. verk 231. Rietz 605 b.
Skräfva, f. Skräfla. mån tu vara en
största skräfva. Reen hjelm 85. En sådan
skräfvas skryt. Kolmodin Qy. sp. 1:242.
Rietz.^
Skräka, intr. Om vissa djurs läte. [Isl.
skrcekja.] Then gååsz ey skräker (kacklar)
som hoffuudet är aff. En liten Crön. G 2 b.
vetta tappert gifva thesse Räfungarna svar,
när the emoot them skräka (skria). Bureus
Påv. stämpl. D 4 b. i skräken (bräken)
som rädda skogs getter. Verelius Götr. 187.
Skräla, tr. Prata, skräfla. lijtet (är) at
achta hvadh de Fransöseske seija, och hvadh
D’Avaux skräler. A. Oxenstjerna Bref
2:365. Jfr Rietz skrälla.
Skrälig, adj. Skrällande. Då detta trollet
var således såradt, upgaf det et skrälugt läte.
Roman 13.
Skräm, m. Skräck, olyckan har uti them
satt en skräm. Spegel Öpp. par. 41.
Skrämeri, n. = Skrämsel? Så äro ock
Lappar ... folk till stort besvär medh tiggerij,
vidskepelse, signerij, trulldom och
skräme-rij. Emporagrius 381.
Skrämsel, f. Hvad som förorsakar skräck,
faslighet. Du skalt frukta dig ej för
natte-nes hiskliga skrämsel. A. Nicander Vitt.
49. Han är en skrämsel för alt folk.
Skrämsel för foglar (fågelskrämma). Lind Ord.
Skrämsla, f. Skrämsel, skräck, fasa. Sin
skrämsla kunde han så lätt ej öfvervinna.
Livin 85. Fyris-Vall, som varit sina fienders
skrämsla,’mistade sitt anseende och blef nu
deras åtlöje. Mörk Ad. 1:23. Vara... en
skrämsla för sina fiender. 1: 66. Tjock töckna,
dagg och slagg seen heela hafvet hölgde,
. .. Högt-voxne floder och de stoore
skräm-slor fölgde, som styret vrede om och irrade
vårt lopp. Eurelius Vitt. 54.
Skränga, tr. Förse med skrank. [T.
schränken.] Se Skrån ga. Fönstren äro
... anten skrängde eller förgallrade.
Comenius Tung. 550.
Skränka, tr. Inskränka.
Thetöfver-himle-haaf haar Gud ey velat skränckia Med
någon brädd och strand. Spegel G. verk 54.
Stoici... sig uptänkia Thet snöda ödets kraft
och Gud sålunda skränkia I it olösligt band.
Ders- 173. jag edor christeliga frihet
ingalunda vil skrenckia eller krenckia.
Svedberg Catech. tillskrift b 5 b. et stort, rent
och vidsträckt vett icke skränkes inom en
enda cirkel. Dalin Vitt. II. 6:186.
Skräpp, n. Skryt, han medh skräpp och
pråål ville låta see och förnimma sin . . .
mandom uthi krijgssaker. Schroderus J.
M. kr. 195. Hon dristar uppå sijn herkomst
medh skrep och beröm. Albert. 2:15. herre
utan macht, och bud på idel skräpp.
Kolmodin Qv. sp. 1:580. Hot och skräpp af
vissa kämpar Gör et buller i hvar vrå.
Dalin Vitt. 4: 84. Rietz 605 a.
Skräppa, intr. Skryta. [Fsv. =] ath man
icke alt formykit skrepper aff them helga
anda,... och låter sich tyckia at han aldeles
fulkomlighen är. O. Petri 1 Post. 85 b.
En karl, som icke skräpper stort Af de
bedrifter som han giort. S. E. Brenner Dikt.
1:255.
Skräppa, f. 1. Väska, påse, ränsel.
[Fsv. =, Isl. skreppa.] och vthwalde fem släta
stenar vthu becken, och ladhe them vthi
heerda skräppona. 1 Sam. 17: 40. Dauid
toogh sina hand j skräppona, och fattadhe
ther vth en steen. 17:49. the intet skulle
tagha med sigh til wägs, vthan keppen allena,
icke skreppo. Marc. 6:8. Haffuen ... inga
wägh skräppo, Matth. 10:10. — 2. Taska
(scrotum). Lindestolpe Frans. 43. — Jfr
Rietz 605 a.
Skräppare, m. Skrytare. iagh harmades
öffuer the skreppare. L. Petri Dav. ps.
73: 3.
Skräpperi, n. Skryt. Knechters
skräp-perij. A. Arvidi 13.
Skräppoblad, n. [Fsv. skräppobladh.]
Lappa, skreppobladh, karraborre. Var. rer.
voc. R 6 a.
Skräppsten, m. Pungsten, testikel.
Lindestolpe Frans- 47.
Skrömt, se Skrymt.
Skrön, n. Skräll. Lind Ord.
Skröna, intr. Skrälla, "summen als eine
gesprengte Glocke". Lind Ord.
Skröplig, adj. 1. Skör, bräcklig.
Fragil is, skröpelig. Var. rer. voc. Si b. alt
thet the j sakenne medh fara är
skröplighare än glaas. L. Petri Chr. pina f 5 b.
then som segla wil... han åkallar itt trää
(afgudabeläte), thet mykit skröplighare är,
än thet han faar medh. Vish. 14:1. — 2.
Usel. wægin ær ganska long och
skröpe-ligh. Gust. 1 reg. 1:141. wij och förstått
haffwe aff andre lärde män, som efftherwår
befalning honum vm hans lärdom ransaket
haffwe, att han än nw till ett sådane högtt
ämbete ganske swagh och skröpelig
befinnes. Thyselius Handl. 2:270 (1545).
menniskan ... beclaghar sich aff alt sitt hierta
for gudi, at hon är skröplig. O. Petri
Ingång B 3 a. Och såsom han hade itt
skrö-pelighit liffuerne, så fick han och ena
skrö-peliga ändalyckt. Kr. 143. thet the Påueske
föregiffua om thenna sina Ceremonier, . . .
haffuer en fast skröplig grund. L. Petri
Kyrkost. 42 b.
Skröpliga, Skröpligen, adv. Uselt, hö
och korn ... ganska skröpeliga ær til hwsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
