Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Snällnät ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snällnät
— 784 —
So
Snällnät, n. et snällnät ... inte faller
med en hast, Förn såsom fogeln håppar dijt.
Lucidor Qqia.
Snärja, tr. (the) uthi thet stygge
vantron-nes garn snarde voro. Schroderus J. M.
kr. 13. Och (jag) aff ingen ond andhe
re-geradh varder, Som iagh aff edher nu bliffver
snardher. Rondeletius 11. iagh hadhe för
lögn skull weelatt digh snardt och begrijpitt
i thett tu skriffwer. Ernhoffer 54 b.
Snärja, f. Bukref. Snäria, Snärning,
Tormina alvi, Bauchgrimmen. Schroderus
Lex. 19.
Snärpa, intr. Skärpas, hastigt och skarpt
tilltaga (om köld). [Isl. snerpa.] kölden
höst och våår med sådan grymhet snerper,
At tuppen sällan gaal och hönan sällan
ver-per. Spegel G. verk 233. Rietz C49b.
Snärra, intr. Surra, brumma. Och har
man någon lust til instrument som skärra,
Så kan en lustig broms på basviolen snärra.
Runius 2:2. Jfr Snarra.
Snärt, adj. Smärt. (Se Ihre Gloss. snert.)
af en högaxlad inbillnings-herre blifver en
snärt, hopkramad och illa proportionerad
håf-’pelare. Tessin Bref 2:14.
Snöaktig, adj. thet var kallt väder och
något snöachtigt. Peringskiöld Heimskr.
2:1415
Snöffel, se Snyffel.
Snökraf n. Snösörja. Där (i Hvita
hafvet) ijsar simma tätt, där våg i snöökraaf
hvääs^ Eurelius Vitt. 56. (Jfr Arkiv 2:273).
Snököld, f. Lijka som sniököld j andz
tijdhen, så är itt tröghet bodhskap honom
som thet sendt haffuer och wedherqueker
sins Herras siäl. Ord. 25:13.
Snöplig, Snypplig, adj. En klook
tienare skal rådha offuer snöpligh (dåliga) barn.
Ord. 17:2. the (lemmar) oss snyppeligha
(mindre heder värda) synas, them prydhe
wij alramest. 1 Cor. 12:23. en fattigh man
j snypligh (smutsig) klädhnat. Jac. 2:2. han
snubbade (honom) och med stackot och
snöpligh (snäsande) ord affwijste. L. Petri 4
Post. 3 b. Så snöpligh (missprydandé) som
them halta äro hans oiemna been, så illa
står enom dåra bruka wijsz manz ord. Sal.
ord. 26: 7. Prijsa ingen för hans fagra
anseende skul, lasta ock icke heller någhon
för hans snöpligha (ofördelaktiga) anseende
skul. Sir. bok 11:2. Din säng en snöplig
(simpel, ringa) krubba är. P. Brask Vitt.
295. Eljest ville han för alt snöpligit
(skymfligt) åtal vara i längden ursäcktad. Girs
Joh. 3 kr. 66.
Snöpliga, Snyppliga, adv. [Fsv.
snö-pelika, snyppeliga, Isl. sneypiliga.] thet
breff hon screff eder tiil war kort nog
scriff-uit, och endels alt for sznippelige (snäsigt,
ohöfligt),... Men oss screff hon någet
lem-peligere tiil. Gust. 1 reg. 11:115. han lät
tå dräpa honom medh swerd, och lät be-
graffua honom snyppligha (vanhederligt). Jer.
26:23.
Snöplighet, Snypplighet, f. Thet
warder sådt j snypligheet (ringhet, utan heder),
och skal vpstå j herligheet. 1 Cor. 15:43.
kundhe hans nadhe wel lidha ath j findtlandt
ginghe alenesthe reffuelsth mynth, . . . huar
thet icke waare hanss nadhe tiil en
snypligheet (vanheder, smälek). Gust. 1 reg. 3:
134. Kong Götstaffs folk ... mötte så medh
stoor snypligheet (skam) draga heem till
Sweriges igen. Svart Kr. 85. tesse
stack-otta kappor och hoffmans hattar, som en
part aff the vnga Prester nu löpa medh,...
haffua med sigh stoor snöpligheet. L. Petri
Kyrkord. 71a. Gudz Son ... (ville) födas i
snöplighet (låg, simpel belägenhet), lefva här
på jordenne i föracht och ringhet.
Svedberg Sabb. ro 2:8*7.
Snöra, intr. 1. Snöra till, kasta. Tå
snörde iagh till ... Medh een stoor steen
mitt i hanss panna. Rondeletius 77. — 2.
Snöra i sig, sluka. Hur the min läckra
miölk begärigt i sig snöra. Kolmodin Qy.
sp. 1:100.
Snörask, n. Snösörja. Colerus 1:354.
Snöre, n. 1. Hugga öfver snöret,
öfverskrida måttan. [T. iiber die schnur
hauen.] the j sakenne icke altijd halla thet
rätta måtet, vthan stundom hugga öffuer
snöret förmykit eller förlithet. P. Erici 2:3^2 b.
när en fiende uthi itt land mechtig varder,
så hugges myckit öffuer snöret, både aff
fienden, som alt väldar sig til, såsom ock
aff inbyggiarna, huilke på all möyelig sätt
sträffua honom emoot. J. Botvidi Likpred.
E l a. Han högg öfver .snöret, i. e. Han
feelade om sanningen. Är taget aff
timber-män, som undertijden feela om krijtan, och
hugga så öfver snöret. Grubb 308. — 2.
Ränna öfver snöret, göra snedsprång,
skena öfver skaklarna, the Vestaliske
möö-nunnor hafva förhållit sigh så kyske, så at
på fyrahundrade och sextijo fyra åhrs tijdh
hafve icke meer än fyra aff them ... ränt
öfver snöret. Schroderus Hoflef. 242. När
qvinnan icke vill lydha mannen, uthan renna
öfver snöret. Albert. 2: 240.
Snorig, adj. 1. Knapp, snäf. han var i
en snorig klädning (hann hafÖi fått klæöa).
Verelius Götr. 237. — 2. Tjenlig. Snorig,
Aptus. Schroderus Lex. 75.
Snörka, tr. Snörpa? [Isl. snerkja?]
Soccus, skoo som snöres och snörkes
tilhopa offuan på foten. Var. rer. voc. Fia.
Snörlika, adv. Snörrätt. [Mnt. snorlike.]
vthi feigde tijdh ... icke altt pläger så
snör-lijke (gå) till. RR 20/9 1546.
Snörtröja, f. snöretröyor. Es. 3:23.
Snöskräfva, f. Snöripa. Sv. folkv. 1:
467 ; 2: 413. Hist. o. pol. visor 166.
So, f. En fahrgalt är nog til 10 soor.
Colerus 2:207.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
