Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tystna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tystna
— 894 —
Tåt
Dryck. B 7 a. Han sitter tankediup,
tyst-låtig. Spegel G. verk 167. En tystlåtig karl.
Lind Ord.
Tystna, intr. Jagh är tystnat och stilla
worden. Ps. 39:8. Som the nu Ienge
ropat och gråtet hadhe, och litet tystnadhe
wordo. Judith 7:22.
Tystna, f. Tystnad, dagens sorl i stilla
tystna somnat. Kolmodin Qv. sp. 1:624.
Tyta, f. Trut. Lind Ord. Rietz.
Ty ta, f. Tina. (träkärl). Lind Ord.
Tytel, Tyttel, Tutil, m. Punkt, prick.
[L. titulus, T. tiittel, Mnt. tuttel.] snarare
skola himmel och jord förgåås, än en tytel
aff Laghen falla. Luc. 16:17. (Gr. xspaia,
streck, skriftdrag, skrifttecken. Öfv. 1882:
prick.) himmel och jord moste förra
för-gåsz än then minste bokstaffuen och
tytte-len aff hans ordhom skulle til baka bliffua.
O. Petri 1 Post. 93 b. Många mennisk|or
finnas til, som bidhia heela åhret igenom,
mång tusend Pater noster, Och när the
altså j tusende åhr bidit haffua, så haffua the
icke en tutil, eller en bookstaff, ther aff
ret-teliga smakat eller bidit. P. J. Gothus
Sätt att bedja G 7 a. hon (verlden) haffuer
synts wilia tilseya them (de mäktige
herrarne) ett långt lijff och ett fridsamligit
leff-uerne, och haffuer doch icke en tutil, en
punct eller prick, ther aff i sinne macht.
Synd sp. G 6 b.
Tå, m. Inhägnad betesmark för
små-kreatur. (Se Rietz.) Peder Vastessonn ...
kom for rette clagandis paa Per Juthe vm
en wrne (gält) for:de Per Juthe schulle
haffue stollidt hanom efra, och schulle taga
(hafva tagit) samma wrne paa thaaen ock
lagtt ind på szin sty (stia) att giöda. HSH
29:154 (1542).
Tåcka, se To c k a.
Tåga, tr. Dragga, hala. [Mnt. togen.]
när de Svenske örlogs skepp kommo
löpandes til de Danskes, tågade de deras störste
skepp fram ut med landet och stälte sig til
motvärn. Tegel Er. 14 hist. 130.
Tåglig, Toglig, adj. Foglig, saktmodig,
tålmodig, stilla, stillsam. Modestus,
toglig, sactmodig. Var. rer. voc. S 2 b.
fridsam toghligh, ... full medh barmhertugheet.
NT 1526 Jac. 3:17. Itt togligit swar stillar
wredena. Sal. ord. 1536 15:1. een toghligh
och saligh hädhanferd. J. Rudbeckius 3
Pred. D 2 a. Ens väntan plägar då
gemen-li’n väl betalas,... När man är tåglig och
afbidar Guds behag. Runius 2:9. det är
en stor vilfarelse, at man vil kalla min brand
en tågelig glöd. As. Ban. 1:208. Rietz 740 b.
Tågliga, Togliga, Tågligen, Togligen,
adv. 1. Långsamt; trögt, lamt. Slå kallt
vatn ther på och lät thet tågliga kokas.
Lindestolpe Färg. 90. han dröijer icke på
vägen och far togliga, utan han löper thet
fortast han kan. Svedberg Sabb. ro 1:144.
En melancholicus tycker mer om et
hudstycke, som går togeligen. Rydelius Förn.
öfn. 181. Dalkarlarne togo lijkväl sådant
(förmaningen att ej hysa upprorsstiftare)
tågeligen vidh sigh. Girs Gust. 1 kr. 55.
— 2. Småningom, sensim, togliga.
Svedberg Schibb. 297. toghligha skal iagh driffua
them (fienderna) vth för tigh. 2 Mos. 23: 30.
då får knoppen så tågeligen fullmognas.
Rålamb 13:21. — 3. Fogligt. Therföre
straffar tu toghligha them som falla. Vish. 12:2.
Christus... är en mild, sachtmodigh och
wenlig man, som togliga och sachta faar åt
oss, ther wij råke stupa eller snaffua. L.
Petri 4 Post. 26 a. tågeligen och med
lämpa. Lagerström Gir. 98.
Tågsatnliga, adv. Fogligt, fördragsamt.
Vij haffue ... budit them haffua siig aldelis
toghsamliga oc wel med eder oc edert folk.
Gust. 1 reg. 4:130.
Tåla, tr. Lida. Christus bortgåår och
thol dödhen. L. Petri 2 Post. 62 a.
Christus ... tolde för oss dödh. Psalmb. 1572
101 a.
Tåleliga, adv. Tåligt. I barn, lijdher
toleligha then wredhe, som aff Gudhi offuer
idher kommer. Bar. 4:25. bedher iagh
tigh, at tu wille höra migh toleligha. Ap.
gern. 26:3. toleligha bidhandes. Jac. 5:7.
Tålelse, f. Tålighet. Lind Ord.
Tålig, adj. Fördragsam. Kärleken är
toligh och mild. 1 Cor. 13: 4.
Tålsamlig, adv. Tåligt, fördragsamt.
skicker hiit vp nogre lerde vtaff eders kyrke
som med skææl och scriffthennes beuisning
kunne beuise at her brukes oc prediikes
annen lerdom æn thet helge Ewangelium,
the skole tolsamlig hörde bliffue. Gust. 1
reg. 3:814.
Tålsamlighet, f. Tålamod, vthi Gudz
lydhno wandra Medh ödmiukt och
tolsamlig-heet. O. Petri Jesu pina K 3 a.
Tåna, f. Bindel, linda. Comenius Tung.
index. Rietz.
Tånn, m. Fackla. (Se Rietz tanne.)
Liusetz silfver tånn ej hade varit tender.
Spegel G. verk 43.
Tåperi, n. Narrverk, dårskap, och skall
ther inthet byggis epther thenna dagh, vthan
slickt tåperj nedher læggis. Gust. 1 reg. 4:
78. the icke kunne lijdhe then sandskyldige
Christelige Lärdom ... vtan begärendes
myc-kit aff thet gamble tåperijdt... som är wigth
watn, wigt salt, wijgt palm. Thyselius
Handl. 2:185 (1543).
Tåt, m. Tanke, mening, tycke. [Isl. ])öttr.]
han hade ingen godh tååt till the Lybeske.
L. Petri Kr. 122. För sådant svärmerij och
ruut I borgar’ huusen in och uth Fick hvar
och en en ondan tååt, At kungens son baar
sigh så åt. Olfson Christiern 8. Jfr
Vendell Ordb. öv. östsv. dial. tåt hf.
Tåt, m. 1. Sträng i ett rep. [Fsv. thatter. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
