Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Utapad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utapad
— 926 —
Utbundig
Utapad, p. adj. Utspökad. Hofvudet är
pudrat och krusat, eller utapat med
fremmande longt hår. Svedberg Sabb. ro 1:169.
Utarbeta sig, refl. Arbeta ut sig, trötta
ut sig. aldenstund footfolcket hadhe
uth-arbetat sigh, skulle the (ryttarne) tå stiga aff
sina hästar och fulföllia strijdhen.
Schroderus Liv. 68.
Utbedja, tr. och intr. Sluta att bedja.
[T. ausbeten.] tå Salomo hadhe all thenna
böön och begäran vthbidhit för Herranom,
stoodh han vp jfrå Herrans Altare. 1 Kon.
8:54. tå Salomo vthbidhit hadhe, föll en
eeld aff himmelen. 2 Krön. 7:1.
Utbena, tr. Bena. Den gyldne drotning,
klädd i guld och ädle steenar, Uppå en
guld-troon hög sitt blanka håår utbenar.
Eurelius Herden företal.
Utbida, tr. 1. Bida till slutet på något.
han töffuar ther (i kyrkan) och vthbijdar
predican. L. Petri Kyrkost. 18 a. wij
gla-dheligha och medh itt frijtt moodh måghe
ock ansee wåra Antichrister, Tyranner och
Kettare, och vthbijdha theras stora hoot och
tråtzan, warandes wisse ther vppå, at the icke
skola lenge så driffuat. Försp. till 1 Macc.
för än han haffuer uthbijdat sina tienståår,
vil han haffua een hustru. Leuchowius
365. Det skulle blifva långa orationer, dem
han ståendes eij kunde uthbida.
Adlersparre Hist. saml. 1:241 (1641). — 2.
Af-bida. the ogudhachtighas siälar ... varda
förde til bestemdt och vist rum ... och måste
ther uthbijdha then förskreckeligha dome
daghen. P. L. Gothus Undervisn. 324. then
rätte tijden moste uthbijdas. Stjernman
Riksd. 2: 996 (1642). Saken blifver för
kyrckio-retten framhaffd, men the (instämde)
uth-bidde icke domen. Laurelius Påf. anat. 464.
Utbita, tr. Bortfräta, bortrensa. [T. [-aus-beissen.]-] {+aus-
beissen.]+} medh een skarp alwn theras
gruffue-ligha boldar och såår vthbita. P. Erici 3:
140 b. han theras dödheligha böld vthbiter
och ränsar. 3:143 b. Medh thet skarpa
Lag-zens wijn vthbijta syndena. 5:194 b.
Utblomstra, intr. 1. Utblomma. Käre
låter Moab blomstras, han skal vthblomstrat
haffua. Jer. 48: 9. — 2. Slå ut i full
blomstring. Hon (svenska skaldekonsten) har ännu
icke utblomstrat i alla de behageligheter,
hvarmed en ung Skönhet ådrager sig hela
verldens ögon. Dalin Vitt. II. 6:192.
Utblöda, intr. [T. ausbluten.] Presten
skal ... wrijdha thy (offerdjuret) halsen aff,
... och läta vthblödha blodhet på altarens
wegg. 3 Mos. 1:15. låta thet blodhet som
offuer är, vthblödha på altarens botn. 5:9.
Utbolna, intr. Utbulna. sin ondska ...
låta utbolna när tiden skulle låta komma
hänne til mognad. Ehrensten (Lönbom
Sv. arch. 3:94). såren voro ännu rätt friske,
onde materien var ännu intet utbålnad. Dens.
(Lönbom Anek. I. 5: 91).
Utborga, tr. Lemna på borgen; utlåna.
[T. ausborgen.] han icke hade någon
reken-skaps book eller register på thet han
vth-borgade. P. Erici 2:208 a. — Utborgad,
part. Utblottad genom att lemna på borgen.
en arm och vthborgat Köpman. L. Petri
2 Post. 61a.
Utborgad, p. adj. Utsläppt ur fängelse
mot borgen. [Mnt. utborgen, T. ausbürgen.]
en som för en bedrifvin missgärning skul
hafver varit fängzligen inhächtat, och åter
igenom een försäkring uthborgat.
Schroderus Kors. 630.
Utborgare, m. Långifvare. En
vthbor-gare (bör få) troheet och sanning aff
gelde-nären. P. Erici 4:70 a.
Utbreda, tr. han vthbredher itt näät för
hans fötter. Ord. 29:5. Vthbreedh tina
god-heet öffuer them som kenna tigh. Ps. 36:11.
iagh vthbredher fridh ther widh såsom en
ström. Es. 66:12.
Utbringa, tr. Utgöra, uppgå till. under
rijkzdalers nampn och skeen åtskillige grofve
myntesorter aff sölfver införes i rijket, som
doch dess värde icke utbringa. Stjernman
Com. 2:353 (1643).
Utbrista, intr. 1. Utbryta, frambryta.
igenom molnet vthbrister hans liws. Job
37: 11. thet (hafvet) vthbrast såsom vthu
modherliffue. 38: 8. Alt tå skal titt liws
vth-brista såsom en morghonrodhe. Es. 58:8.
hwar kärleken och gerninganar icke vthbrista
och effterfölia, ther är icke then sanskylligha
troon. Försp. till N. Test. Och sådana
skrym-terij är nw vthbrustet och oppenbart wordet.
O. Petri Klöst. F2b. hon (ilskan)
vthbrister j ord och gerningar. L. Petri 2 Post.
180 a. än tå the onda hiertans begärelsen
icke så altijd brista vth j gerningen, så äro
the likwel ther. Ders. 103 b. Götha nampn
myckit uthbrast och sigh förvidgade. Kr. 6.
en Christen j sitt stånd och kall, såsom itt
fruchtsamt trää, ... medh frucht vthbrister.
P. Erici 1:74 b. Aff thetta första ståndet
(bondeståndet) äre än tree andre stånd ibland
menniskior uthbrustne och uthflutne. R. Foss
företal Alb. Björken var här mindre
utslagen, ... så at man här knapt fann et enda
hanblomster utbrustit. Linné Sk. resa 20.
— 2. Komma ut, utspridas, hwad wij scriffue
ider tiil j saa måtte, thaa lather thet
jnga-stedz briste vtt anten hoss thee Danske,
Tyske eller några andre. Gust. 1 reg. 10: 232.
Utbränna, tr. Genom brand uttorka. [T.
ausbrennen.] siöghanar (äro) vthbrende. Jer.
51:32.
Utbullra sig, refl. en toordön vthbullrar
sigh j regnet. Syr. 41 (40:13).
Utbundig, Utbyndig, adj. Förträfflig,
utmärkt. [Mnt. utbundich, T. ausbündig.]
så haffuer han ... arbetat i thetta Universitet
... medh sina uthbundiga lectionibus och
scriffter. P. J. Gothus Likpred. öfver Chytr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
