Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vallmästare
- 948 —
Vandia
honom här, Medh vallgässen han bortflugen
är. S. Brasck Ap. gern. F2a.
Vallmästare, m. Som uppförer
fästningsvallar, som är kunnig i
befästningskonst. Vrban Walmestere, som then Wald
ther (i Vadstena) leggie skulle. RR 28/6 1545.
j någen walmestere ifrå Lijffland eller
Tys-land ... förscriffwe och förskaffe wille. Fin.
handl. 8: 128 (1553). Schall Walmar
Val-mestere ... haffue alle yxer, spader och
skoff-ler vdi befalningh. 8:297 (1555).
Vallra, intr. Vandra, våre (Helsingarnes)
fårfädher fynghe the frijhethenna ath the
fynghe fara och wallra kyöpstadom i mällen
inrijkes och bytha ware waror. HSH 14:96
(1531).
Valsk, adj. Italiensk, en Höffuitzman aff
then skaran som heet then Walske. Ap.
gern. 10:1.
Valslunga, f. = Blida (se d. o.). [Isl.
valslönga, valslöngva.] knallande
valslungor. Björner Kämp. tillegnan.
Valstad, m. Valplats. [Mnt. walstede.]
och funnes the bådhe döda på valstaden.
Tegel Gust. 1 hist. 2: 64. en af den Danske
adel ... blef på valstaden. Er. 14 hist. 128.
Valta, intr. Råda, styra, förvalta. [T.
walten.] en vårdslös öfverherre låter andra
valta. Tessin Bref 2:235.
Vamb, f. Vämb, måge, buk. [Fsv. =, Isl.
vömb.] man skal giffua Prestenom boghen
och bådhen kindbenen, och wambena. 5
Mos. 18:3. Här ligger som vamben aff een
stut. RONDELETIUS 39. RIETZ.
Van, adj. j ondt wane ären (vane vid
ondt, att göra det onda). Jer. 13: 23.
Van, adj. Tom. [T. wahn.] hvad vij
haf-vom anseet... för fult (fullt), är toomt och
vaant. Stjernhjelm Sv. o. G. måles fat.
företal 2 a.
Vanalug, adj. Kinkig, grinig, trilsk. [Mnt.
ardieh, artad.] Olåtige och vannaluge barn.
Palmberg 11. Jfr Unardig, Vanartig.
Vanansad, p. adj. Vanskött, vanansad
jord. Tessin Bref 2:290.
Vanart, f. Vanartigt slägte, theras fäder,
een genstörtigh och olydigh wanart. L. Petri
Dav. ps. 78:8. the woro itt wrongt slechte
och een infödd wanart. Sal. vish. 12:10.
Vanartas, dep. Urarta, väderet vexte
och vaanartades uthi een storm. Gust.
Adolf Skr. 487.
Vanartig, adj. Oartig, butter, vresig.
The Svenske och besynnerligh Uplänningar
äro mästedeels ... uthi umgänge vanartige
(conversatione distorti). Tempeus 95.
Vanbruk, n. 1. Missbruk, sådane
wan-bruuk medt messe haldningh på thet Swenske
tungemål. Gust. 1 reg. 7:544. — 2.
Van-häfd. De helge stadgar där i vrak och
vanbruk lågo. Frese 49.
Vanbruka, tr. Missbruka, bryta emot.
[Fsv. =, Isl. vanbruka.] vanbrwke thee ret-
the bergx preuilegiar. Gust. 1 reg. 4: 97.
wij wele aldrigh waanbruka thet förbundh
och christeligha broderskap såsom wåre
föräldrar för oss giort haffve. 7: 533.
Vanbrukelse, f. Missbruk, then
van-brukilsse som kijrkenes personer en tijdh
brukat haffua medt theris ränttis vdtkräffuilsse
vtåff theris soknabönder. Gust. 1 reg. 5:2.
Vanbrukning, f. Missbrukande, theris
frihethers oc priuilegiers vanbrukningh.
Gust. 1 reg. 4:75.
Van börd, f. 1. Missfosters framfödande.
Diuren vanskaplige foster framburit hade ...
lijka såsom naturen hadhe ifrån sitt rätte
kynne kommit igenom vilfarelse til
vaan-byrd. Schroderus Liv. 899. — 2.
Missfoster. Ther födes (dock the må een
van-byrd heller heta) Meteora. Spegel G. verk 66.
— B. Oäkta börd. [Mnt. wanbord.] Attalus
intet burit något skyy therföre, at förvijta
Alexandro hans vanbyrd och skändelige
födelse. Sylvius Curt. 50.
Vanbördig, adj. Vanskaplig,
vaanbyr-digt fooster. Schroderus Liv. 399.
Vand, m. (?) Vånda, skada. [Fsv. vande,
Isl. vandi, m.] Förlossa oss gud wor syndha
band, at the aldrich oss göra wand. Psalmb.
1536 96. Jfr Vånde.
Vand, adj. Svår, full af vända. [Fsv.
vänder, neutr. vant, Isl. vandr.] Ach ve
Ac ve huad migh är vant, Vij farom illa
thet vett iagh grant. Myst. 18.
Vanda, tr. Dressera. [Jfr Isl. vanda.]
Gamble hundar äro onde til at vanda. A.
Laurentii Hust. 298.
Vandel, m. 1. Godtgörelse, vederlag.
[Mnt. ivandel.] Joan Smålendingh mötte
vidherfaris retth och faa vandher(!) pa then
oforuinneligh skadhe honum giorth ær. Gust.
1 reg. 4:49. — 2. Näringsfång. [T. wandel.]
att wij wår nästas pänningar eller gods icke
taghe, ey heller (hans) wandell till oss komme.
Ernhoffer 8 b.
Vandelbar, adj. Föränderlig,förgänglig.
[T. wandelbar.] Den vandelbara verld.
Lucidor alb.
Vandersbroder, m. Medvandrare,
följeslagare. wanders brödher och medh
deel-achtighe til thet ewigha fäderneslandet. P.
Erici 5:269 b. gunsten hafuer altijdh
aff-uunden til en vandersbroder. Schroderus
Hoff. väck. 228.
Vandeslös, adj. Som ej våndar, liknöjd.
the höra Predican, och gåå doch så
wandes-lösa ther ifrå, lijka som the intet haffua
hördt thet, och kommat icke en gång j hogh.
A. Simonis E6a. Rietz vandslaus 791 b.
Vandia, tr. och intr. [Mnt. wandelen,
T. wandeln.] 1. Förvandla, förändra, oss
jcke stonder til att aff leggie honum
(jernskålen) eller wandle i peninge. Giist. 1 reg.
7: 91. eder nåde haffuer . .. vandlat stadhen
(stället) till Vesteraars om thet möthe i Su-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
