Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Varskuga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varskuga
— 955 —
Vatterduk
Varskuga, tr. Varsko, underrätta. [Mnt.
warschuwen.) jag vil tiga, af fruchtan at
säija eder något som kunde förtreta eder.
Jag varskugar eder allenast af en saak, som
är at hafva mig hellre til vän än til ovän.
österling 3:337.
Vart, Värt, Vårt, adv. [Mnt. i
sammansättningar: -wart, -wert, •wort.] at han ...
skyndhar the landtzknecther ... wtaff landit
tiil liifflandt eller annen warth. Gust. 1 reg.
2:63. Men när man tå skal försökiat,
kommer han ingen wart ther medh. L. Petri
1 Post. Q 8 b. the skola wara flijtige ... så
framt the någhon wart skola kunna komma
med theras wärff. 4 Post. 36 b. lycken lop
fast annan vart. Hund Er. 14 kr. v. 68.
Huar någhen effther nodtorffthen någhen
wärtt droge. RR 18/i 1545. Amate, du skall
ey gå din koos någen värt, uthan blif här
hoos. Tisbe 24. Kraffuelen ... kunde ingen
verdt undkomma, ty thet var stilla vädher.
Tegel Gust. 1 hist. 2:40. han ingen verdt
skall röra sigh. Doct. Simon 8. iag vill ingen
vårt fara. Reenhjelm 55.
Vartaga, tr. 1. Taga vara på, bevara.
alle platzer och orter (må blifva) väl
vartagne och besatte. Adlersparre Hist. saml.
4:14 (1631). — 2. Gifva akt på. de vartaga
intet, at då de straffa (klandra) vår poet, de
ock jemväl straffa Nevius, Plautus och
Ennius, hwilke alle hafva giordt det samma
som han. Österling 1:9.
Vartecken, n. Kännetecken. [Fsv.
var-tekn, Mnt. warteken, T. wahrzeichen.] våre
egne brefdragere ... ett besynnerligit vartekn
hafue skole, på thet the ifrå the andre ...
kunde vare utkände. Stjernman Com. 1:333
(1584).
Vartepenningar, m. pl. Väntepenningar.
[T. wartegeld.] hvad til krijgzfolcketz
af-danckande, belöningar, pensioner och
vartepenningar ... vil vara af nöden.
Stjernman Riksd. 2:1384 (1660).
Varustuga, f. V aktstuga, vaktrum?
Dom-proesten bleff satt i fengelse på Stocholms
Slott, doch vti ett nådeligit och ärligit
fengelse, alenast vti een godh warustugu. Svart
Kr. 142.
Väse, m. Knippa. [Fsv. vasi, Mnt. wase.]
Sedan leet han hämpta en sammanbunden
vasa aff pijlar, och befalte them then ene
effter den andra samma kärfve sönderbryta.
R. Foss 561.
Vaska, tr. och intr. [Mnt. T. waschen.]
1. Tvätta, han waskar sijn klädher. L. Petri
2 Post. 285 a. Behöfve ey meer tvååll och
sååpa, Eller at vaskes och göres reen.
Olfson Tre vise män C 3 a. — 2. Prata,
sladdra. Han kunde ock wäl både liuge
och waske. En liten Crön. G 7 b.
Vasker, adj. Rask, modig, djerf. [Isl.
vaskr.] Then bullersamme Mars, een rät
orolig sälle, Käck, vasker, trätedryg och
stränger i sit välle. Spegel G. verk 168.
en kyn och vasker däka. Kolmodin Qv.
sp. 1:242. Rietz 799 a.
Vaskerska, f. Tvätterska. [Mnt.
was-schersche, T. iväscherinn.] een waskerskos
såpa. Mal. 3: 2.
Vaskogryta, f. Moab är mijn
wasko-gryta. Dav. ps. 1536 108:10. (Bib. 1541:
twättekaar.)
Vass, interj. Förekommer i förening med
åtskilliga ord, t. ex. Hvas blätten, vaa icke
det en snålhunder. Beronius F4a.
Vass-herra, hjertat må väl spritta. Dalin Vitt.
4:171. Varsherra, om jag nu möter honom,
hvad blodz utgiutelse skall då icke skie!
Missförst. 70. Vas Härra nåppa koo tre
(kors, trä). Tidfördrif B 4 b. Vas män! Gud
gifve jag vore väl hemma! Lagerström
Mad. Apr. 89. Vass mänken! C.
Gyllenborg Sprätth. 39. Hvas nopper, iag har icke
nylig kändt bätter (bränvin). Beronius F4a.
vill hon i sällskap höflig vara, På någon
vänligt sij, då står hon uti fara; Vass pocker!
då, kan tro, då har hon illa giordt. Keder
372. Vasstri! hur ondt det giör. Kolmodin
Qv. sp. 1:122. Men nu är könet vårt,
vas-tri, helt annars lärde. Palmfelt Qv. skol. 6.
— Se Rietz vass, vasserra tre, vass männ.
Vassig, adj. Vassbevuxen. en vassig
strand. Creutz 11.
Vasslas, dep. Vattnas. Så snart något
thet alraringesta grand kommer i ögat, så
ömer thet, så vasslas thet. Svedberg Dödst.
336. Hur mån tin fagra växt och mörcka
skuggor draga Min lystnad, at jag tig med
vassland’ ögon såg! Kolmodin Qv. sp. 1:5.
Han vasslades i munn. 1:309.
Vast? schall man icke allenest förfordre
att schytter mötte wärde gottne, vthen och
ther till lathe göre föresteller, lador,
block-wagner, häffuetygh, wastter. HSH 27: 45
(1563).
Vattenbol, n. Vätte nhemtningsställe,
brunn. [Isl. vatnsböl.] Godt är ther at boo
som godt vatnbool är, och när vidh handen
både til folck och booskap. Colerus 1:85.
Vattenbössa, f. spruta, watn bössa. Var.
rer. voc. I 4 b.
Vattensdrägt, f. Vattenuppfordringsverk.
j bespörgia vele huar nogher forståndigh på
vatns drekter finnes kan, then som kunne
med piper eller annath godh læmpelig
på-fundh draga stilla vathn vthur thenne diwpe
malmegruffwr. Gust. 1 reg. 4:145.
Vattentelning, m. Vattenskott,
vatt-skott. skadeliga watnteelningar affskära,
aff-blädia och rensa. P. Erici 1:169 b.
Vattenvändig, adj. Ostadig, föränderlig
som vatten. Lät oss jw icke lijknas widh
them watnwendighom och ostadighom, hwilka
alleena till en tijdh bestå. P. J. Gothus
Bön. G 6 b. (Jfr T. wetterwendisch.)
Vatterduk, m. Vattradt tyg? Örnegått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
