Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Välda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Välda
— 991 —
Välfara
Välda, intr. Öfva våld, våldföra. [Jfr
Isl. valda, Mnt. waldén.] du, som nu så
trotzigt väldar och herskar, Troor du väl att
din mord blijffuer inte belönt eller omtaalt?
ij. Hjärne Vitt. 97. Böta vold och
väl-dadhe lijse. R. Foss 40. Jfr Välla.
Väl dagar, m. pl. Goda dagar,
vällef-nad. [Fsv. väldaghar, Mnt. weldage.] tu
hadhe thina wäldagha med (medan) tu leffdhe.
NT 1526 Luc. 16:25. theras (af gudarnes)
Prester förkomma theras offer, som them
giffuit warder, Teslikes ock theras quinnor
göra sigh ther weldaghar aff. Bar. 6: 27. the
som här haffua theras weldaghar, och intet
lijdha. L. Petri 2 Post. 141 b. the vthi
theras weldaghar haffua skickat sigh wel och
Christeliga. 4 Post. 62 b. kräseliga weldagar.
Chr. pina n 3 b.
Väldagsbroder, m. Goddagspilt.
vel-dagsbröder . . . tyckia mykit om sig sielfva.
Svedberg Försvar 23.
Välde, n. Trughens icke så fast vppå
idhart welle. Ps. 75: 6. titt welle (dina
väldiga gerningar) må menniskiors barnom
kunnogt warda. 145:12. The Danske begynte
at skiuta fort Opå the Svenske med velie
(med makt, kraft). Hund Er. 14 kr. v. 44.
Then som welde (våld) brukar j rettenom.
Syr. bok 1536 20: 4. han haffuer medt wälle
(våld) taget henne iffrå ... tässe partzeler.
Hist. handl 13. 1:267 (1566). ther någon
kan bliffva beslaghen, som medh vold och
välle vorde trugandes sigh någon frij
for-denskap til. Stjernman Com. 1:295 (1580).
Väldeliga, Väldeligen, adv. Med våld,
våldsamt. [Mnt. weldeliken.] Wij icke wethe
huar wij noghet wælleligha ryct haffue fraa
kyrkior och closther. Gust. 1 reg. 2: 95.
götz’ j thesse iij rike som sina rette ægende
haffua velieliga frå varith. 4: 48. haffua noghon
munk eller nwnno velleligha eller med trug
driffuith wtur klostrid. 6:148. Wij icke . . .
trott hade, att mett wårtt godz skulle szå
wellelighen handladt bliffua (medelst
qvarstad). 8: 281. thetta forbodh är welleliga aff
prelaternes tyrannij vpkommit. O. Petri
Äkt. C 2 b. stötte hiulen j frå theras wagnar,
och störte them weldeligha omkull. 2 Mos.
14:25. han lop j sinne wredhe welleligha
in til honom. Dan. 8 6.
Väldig, adj. [Mnt. weldich.] 1. Rådande,
styrande. [Fsv. valdogher, väldugher.] kom
konung Magnus åter til macht i gen och
bleeff weldig offuer heela rikit. O. Petri
Kr. 133. en Ethiopsk man . .. huilken hon
(drottningen) hadhe giordt weldhughan
vt-öffuer alla hennes håffuor. NT 1526 Ap.
gern. 8: 27. Så låter nu icke syndena
wel-ligh wara j idhar dödheligha lekamen, så at
j henne effterfölien vthi hennes lustar. Rom.
6:12. Förstanar, Herranar, Landzhöffdinganar.
Domarenar, Foghternar, Rådherranar,
Em-betzmännenar, och alle weldighe (makt-
egande, befallningshafvande) j landet. Dan.
3: 3. — 2. Våldsam, the wille tagha Wiken
in igen med welduge hand (med våld, med
väpnad styrka). Gust. 1 reg. 6:267. wille
han icke låta aff, för än han hade Slottedt
... med weldige hand (med storm). Svart
Kr. 91. Szå droge the thå i landet om kringh
Och hulle hws rett welligh ting (pä
våldsamt sätt). Hund Er. 14 kr. v. 2«1. — 8.
Väldig hop. När man drog i fält, stäldes
icke tågorden i mer än en column, som
kallades väldige hopen, med sitt fördraf.
Röding 189. Adelhären eller hufvudhären
kallades Väldige hopen. Dens. 216. Väldige
hopen kallades centren eller krigshärens
medeldel. Dalin Hist. 111. 1:578. Jfr
Förlorad.
Väldig, partisk, se V i 1 d i g.
Väldiga, tr. [Mnt. weldigen.] Hertiig
Christiärn ... icke haffuer veldigett siig till
(tillvällat sig) nogett regementt i Danmark.
Gust. 1 reg. 9:251.
Väldighet, f. Makt, välde, öfverhet. [Mnt.
weldicheit.] then vellugheth som kirkennes
formen (förmän) . . . hafth haffwa vttöffwer
lekmen. Gust. 1 reg. 4: 20. the förundradhe
sigh på hans lärdom, Ty medh hans taal
war welligheet (han talade med makt, kraft).
Luc. 4:32. han biudher the orena Andar
medh macht och welligheet, och the gå vth.
4: 36. Hwilken oss vthtaghet haffuer jfrå
mörkersens welligheet. Col. 1: 13. Vthaff
hwars vällogheet gör tw thetta, och hoo
haf-uer gifuit tigh thenna vällogheet ath tw
thetta göra skal? NT 1526 Marc. 11: 28.
ingen wellogheet är annars än aff gudh, the
wellogheter som äro, the äro skickadhe aff
gudhi. Ders. Rom. 13:1. welligheten, thet
är herskapet eller offwerheeten. O. Petri
2 Post. 165 b.
Väle, m. Matstrupe. Lind Ord. (Se
Rietz välände.)
Väles, Välis, Välies, interj. Väl! hell!
[Fsv. välis.] I döde, väleser! ... I ha’n i
hamnen kastat ankar. Geisler 391. väles
mig! nu kan jag ej allenast rädda mig sjelf,
utan ock frälsa min fosterjord. Tessin Bref
1:24. Väles det land, hvars egna styrcka
och inbyides enighet äro dess pålitligaste
allierade! Skr. 1: 23. Ach välis den som
viste Hvar man sig giömmaskal! Comæd.
act v. 34. Välis den som väl har giort.
Grafskrift 1708. Välls then som minst i
tvist sigh söker siälaroo! Lucidor Aal a.
Välies henne som blijr räcknat bland
Gudarna. Prytz O. Skottk. D i b. (Jfr Rietz
828 b, Vendell Ordb. öv. östsv. dial, Kock
Sv. ljudhist. 1:234-5, E. Grip i Sv. landsm.
XVIII. 6:57.
Välfal, adj. Prisbillig. [T. wohlfeil]
Spis-varurna äro temmeligen vählfale.
Schroderus Uss. C 2 a.
Välfara, intr. Fara väl, hafva välgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
