Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Värst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värst
Vörda
Värst,adj. Hin Värste, hin Onde. Hund
Er. 14 kr. v. 25.
Värt, se Vart.
Väsel, m. Usling, stackare. [Fsv.
vä-säl, väsul, adj. Isl. vesall, vesæll, adj.]
Hustrun är som bitter galla, Then jag,
väsel, mig har fäst. Moræus 389. Jfr Rietz
väsil 715 a.
Väsende, n. [Mnt. T. wesen.] 1.
Varelse, vistelse. Eder nadis huffut stad ...
ther eder nåde haffuer sitt dagelige vesende.
H. Brask (Gust. 1 reg. 2:274). Hon
(visheten) är vthaff en herligh Adhel, Ty
hennes wesende är när Gudhi (Vulg.
contuber-nium habens Dei). Vish. 8:8. Gudh teckts
at kalla honom frå thetta mödesame
fäderneslandet til sigh uthi thet eviga och
frög-defulla fäderneslandet, ther som H. F. N.
tvifvels uthan hafver fröghd och lustight
vesende på Gudz högra hand. Gust. Adolf
Skr. 98. — 2. Verksamhet, bestyr,
sysselsättning, yrke. i kwnne (i brefven) forfara
sompth vthaff Söffuerin norbys veszendhe och
handlingh. Gust. 1 reg. 3:817. the göre
eder nogon vnderuisning om hans væsendt
och företagning. 4:326. Och en man war
j Maon, och hans wäsende (näringsfång)
war j Carmel. 1 Sam. 25:2. låter them
(Judarne) widh theras Regemente och
wesende (lefnadssätt) bliffua, såsom theras
förfäder thet hållet haffua. 2 Macc. 11:25.
closterliffuerne är jtt bedrägelighit och
ogu-dhactigt wesende. O. Petri Klöst. D 4 b.
att dhen Skottske predikanten Johan
Du-ræus mötte skaffas hädan ur rijket...
medan hans väsande här föga kan göras behoff.
Stjernman Riksd. 2:961 (1638). — 3.
ceremoni e, krus, vesende. Svedberg
Schibb. 255.
Väsentlig, adj. Verklig, egentlig, huru
skal thet kunna wara mögheligit, at
wäsent-lighit och naturlighit brödh skal ock så wara
Herrans Jesu Christi wäsentlighe Lekamen.
L. Petri Dial. om nattv. A 5 b. Christi
Lekamen och Blodh ... äro en naturligh och
wesentligh deel vthi hans Gudhdomligha
person. Ders. F2a. Han (Jesus) var en
sann och väsendtelig menniskia. Spegel
Pass. and. 92. Proberkonsten ...
uthransa-kar metallerne, så väl the, som ännu oredda
och oluttrade liggia i sin malm och moder
invicklade och fördolde, som them, som
skilde och uthränsade äre komne i theres
väsendlige form. Stjernman Arch. A 4 a.
— Ordet uttalades förr jemväl såsom i
Tyskan (l^-i), t. ex. i versraden: Ett
vä-sendtligt förgifft, en öfversuckrad galla.
Wexionius Sinn. B la.
Väsling, m. Usling, stackare. [Isl. [-ves-lingr.]-] {+ves-
lingr.]+} then wäslingen är icke wärd ath
dragha mina skoo vthaff. O. Petri 1 Post.
121 b. Huad haffuer tin wäslingh medh
henne skaffa. Doct. Simon 6.
Västapp, ? mööta H. K. M:t...medh
Wästappar (med "långt" s, synes således
böra afstafvas vä-stappar) och Poolyxar.
Phrygius Företal till Svarts Ärepred. 33.
Väte, m. Ledstång (på bro). [Jfr Isl.
veita, leda; viti, tecken, märke.] Then
brodén (bron) ligger öffver en mossa,... och
alle handväterne ähre färgade medh rödh
klijta (krita), och på både sijdor äre växte
biörckar och aaleträdh uth medh väterna.
Gyllenius 188.
Vätska, tr. Väta, vattna. Vätska migh
medh tin vällusts brunn. Schroderus
Kegel. 61. huru vätskar hans helige blodz
flodh hans igenombårade fötter. Ders. 153.
Plato förmäler kärleken vara en gudomeligh
godheet, och at een som haffver kärleken
är vätskat medh en gudomeligh safft. Albert.
1:109. Honom (ögonstenen) vätzka
ögne-locken medh sitt blinckande. Comenius
Tung. 247. regn och dagg vätskar jorden.
Svedberg Sabb. ro 2: 979. torde til
äfventyrs munnen vätskas honom (påfven) åth
konungarijket Neapel. P. Brask Puf. 85.
Vätska, f. Väta. Gudz wederleeck
förhindrar (höbergningen) medt szwårt regn och
wedtzsko. Gust. 1 reg. 13:298. läggie wår
spannemåll .. . ther han ligger wälforwaredt
for wädtzske. RR S1/s 1548. Icke kan
säff-uet wexa, vthan thet står j wätsko (sumpig
mark). Job 8:11. denne öfverflödige väska
til efventyrs vil förorsaka någon brist på
nästkommandes åhrs vext. Stjernman
Riksd. 2:1161 (1650).
Vätskaktig, adj. Thet vätskachtiga
blodet. Comenius Tung. 272.
Vätskan, f. Vätska, sompt föll på
hel-lebergit, och thå thet vpgick, förtörkadhes
thet, för ty thet hadhe ingen wädzskan. NT
1526 Luc. 8:6.
Vätta, Vättans. Litet v., litet grand,
en liten smul. [Fsv. litet vätta, se
Söderwall Ordb. vätta.] Låte honom tala lijtet
vätta. S. Brasck Ap. gern. Mia. Jag
skall bara sättat (nattyget) rätt och ändrat
lite vättans. Modée Fru Rangsjuk 46. Jag
tror sannerligen at j litevettans bekymrat
ären. Österling 3:331.
Vätter, m. (?). [Fsv. vätter, f. Isl. vcettr,
f.] 1. Vätte. Wättrar skola ock haffua ther
herberghe. L. Petri Jes. proph. 34:14. —
2. Trollpacka. then skadelige Vätren och
trullkonan Hartgrep. L. Petri Kr. 16.
Vättjesten, se Hvettsten.
Vättne, n. Vattendam, vattningsställe.
(Rietz.) ett skarpt och magert, stenogt och
ofruchtsamt land, ther slätt intet vatn och
vätne är. Phrygius Him. lif. 188.
Vörda, tr. Vårda, akta, bry sig om.
(Jfr Vyrda.) Litet är then frome wörd.
Psalmb. 1572 91 a. Hans rådh vördes rett
lithet ther, Personen ochså föge meer. Hund
Er. 14 kr. v. 276. Gudh straffer, doch är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
