Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Ållan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ållan
— 1007 —
Ångb röstad
öfvergjutes en gång om dagen med ljumt
vatten tills det börjat gro, hvarefter maltet
föres till kölnan att torkas. (Rietz.) alt
felar i grund, maat både för husbond och
tiensthion, Malt uthi ållorna. Stjernhjelm
Bröl. 26.
Ållan, f. = All. Du höör medh sturlan
och ållan Helffvete sparra vidt upp sin gaap.
U. Hjärne Vitt. 83. Der intet annat hörs
än ijdel klagan och ållan. Ders. 95. Men
huru fåå vij dören opp, Att vij må gå in
uthan ållan? Ders. 137.
ÅUucka, f. Ålkista? Strömar ... som
byggningar, det vare sig qvarnar, hambrar
eller åhlluckar, kunna sättias uti.
Stjernman Com. 1:743 (1619).
Åläggning, f. 1. Påläggning.
Presternas henders ålegning. 1 Tim. 4:14. — 2.
Pålaga. Konung Christiernn ... riked saa
förtwingat med nya aalegninga. Gust. 1 reg.
1:27. betunga landet medh nya ålegningar.
L. Petri Kr. 101.
Ålängtan, f. Längtan, åstundan, deras
mening och ålängtan hafver allenast stått
efter regeringen. HSH 19:254 (1600). O
Jesu, min återlösning, kärleek och ålängtan.
Schroderus Kegel. 8.
Åm, n. och f. Åma, f. [Fsv. am, n. T.
ohm, n. ohme, f.; Isl. ärna, f.] ett åmm win.
Gust. 1 reg. 10:197. tiyo wijngårds fiellar
skola icke giffua meer än itt ååm. Es. 5:10.
vpfylla femtiyo ååm. Hägg. 2:17. Hannibal
hafver förskickat til Carthago ett ååm (fat)
fult medh ringer, som then Romerske adelen
allena hadhe burit uppå sine finger.
Schroderus Liv. 271. Et halft åhm. Lind Ord.
femtio åm vin. Hallenberg Hist. 3:196.
Vin-åmen fryser ej när hon är väl iproppad.
Spegel G. verk 40. sex åmor vijn. A.
Laurentii Hust. 179.
Åm, m(?). Ett hömått. höet undertiden
stegras til tre à fyra plåtar åhmen.
Stjernman Riksd. 3: 2734 (1731). (Ordet
förekommer redan i handlingar på 1500-talet.)
Åma, f. Kålmask. [Jfr Isl. ärna.] Plocka
åmorna af kålen. Lind Ord. Rietz.
Åma, intr. Fläkta, var vädret från östan,
men thet bläss ganska lithet eller åmade att
man nappast kunde känna. Gyllenius 175.
Åmaning, f. Kraf, yrkande. Och
giff-uom honum ... lidugh och löss för alt
ytter-mere tiltal eller naghon åmaning vm någhon
yttermera räkenskap. Gust. 1 reg. 7:198.
Åmare, m. Krönare af målkärl, ärnar,
fat. o. d. [Fsv. amare, T. ohmer.] Michell
Åmare ... hadhe märcht och gilledt trånfath,
the ther falske wåre. Hist. handl. 13. 1:
300 (1567).
Åminne, n. Minne, åminnelse. [Fsv.
åminne.] H. K. M:tt vill hafva städernes
anliggiande i denne saak uthi ett nådigt å-
minne. Stjernman Riksd. 2:1035 (1643).
hans konstveet et åminne ... i världen
lemnat haar. Lucidor Ll 1 b. en lång äredickt
til hans åminne skrifva. Dens. Ll 3 a. prijsa
Carls åminne. Eurelius Vitt. 54. hans
åminne skall här hos os blifva qvar.
Ro-senfeldt Vitt. 226.
Åminne, Åmynne, n. Mynning,
åmyn-ning. [Fsv. amynne.] vidh åminnet af den
stoora floden Nilo. U. Hjärne Anl. 390.
fisken ey wp får gå j åmynedt. Gust. 1 reg.
4:186. Åmynne. Lind Ord.
Åminnelse, f. och n. [Fsv. aminnilse,
n. och f.] 1. Minne, thenne stenanar skola
wara Israels barnom til itt ewight åminnelse.
Jos. 4:7. Hans åminnelse skal förgåås j
landena. Job 18:17. theras åminnelse är
förgäten. Pred. 9:5. Hon låter een
förbannat åminnelse effter sigh. Syr. 23:36.
Tina böner och tina almosor äro vpkompna
j åminnelse för Gudh. Ap. gern. 10:4. han
uthan återvenda drak Stratonices åminnelse
(skål). U. Hjärne Vitt. 52. — 2.
Påminnelse. haffuer Jeremias velet föreställa allom
menniskiom ena eviga åminnelse om Gudz
strenga vreede emoot syndena. P. J. Gothus
Rel. art. 16.
Åmun, m. Åmynning. tu skepp voro
uthi åmunnen aff thordönen slagne.
Schroderus Liv. 579. Siöfoglar öfvergifva
åmun-nar. Colerus 1:10.
Åmynne, se Åminne.
Åmäle, n. [Fsv. amäle, Isl. ämæli.] 1.
Tadel, klander. Så länder thet theras
efter-kommandom till intet ringa last och åmäle.
Verelius Run. 1. — 2. Tilltal, rädes hårt
åmäle. Hermelin A 5 a. Åmäle, die Klage,
Anklage. Lind Ord.
Åmöte, n. Åars sammanflöde, een fläck
(köping) lagligen kan funderas vid
confluent-zer och åhmöte. Stjernman Com. 2:477
(1646).
Ang, m(?). 1. Andning, andedrägt. Hvad
är ock lucht och smak, ther hvarken är ång
eller anda? Stjernhjelm Here. 80. Ång.
vapor, halitus, spiritus. Ordl. till Here. —
2. Ång kallas thet oos, qvalm ock imm som
stiger uhr masugnar eller andra rum hvarest
stoor heta är. Spegel Ordl. till G. verk.
I jordens ådrar fins, i hennes giömmor spörs
Det ämne och den ång, af hvilken malmen
görs. S. E. Brenner Dikt. 1:246.
Ånga, f. Anda. alt hvadh som helst
haar Iijf, haar lefnat och ånga. J.
Gyllenborg 4.
Ånga, f. Andtäppa. [Fsv. ånge.]
bryst-ång vel ånga, när man är tept i brystet, så
at man med svårhet kan andas. Spegel
Ord. Jfr Ånga.
Ångbröstad, p. adj. Asthmaticus,
ångbrystat. Var. rer. voc. D 4 a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
