Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Ödefull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödefull
— 1026 —
öf
sedan) warit lagdt j ödhe. O. Petri Svar
till P. Eliæ i 1 b. — 2. Öde, ödelagd plats.
Babel itt ödhe worden är. Jer. 50:23. Han
haffuer giordt migh til itt ödhe. Jer. klag.
1:18. Jagh skal ... göra tigh lijka som itt
ewigt ödhe. Hes. 26: 20. städhernar skola
åter besatte, och ödhen bygd warda. 36:10.
The skola vpbyggia the gamla ödhen, och
läta vpkomma thet j förtijdhen förstorat är.
Es. 61:4. ingen är så arm och vsäl, at han
vthi sådana ödhe (en ödelagd stad) boo wil.
L. Petri 3 Post. 68 b.
Ödefull, adj. ? thet obootfärdiga, ödefulla,
vilda, slèmma menniskiors svina lefverne.
P. L. Gothus Undervisn. 12. Jfr Ödelig,
ex. ur Försp. till Dan.
ödegång, m. Förödelse, undergång, all
ting syntes luta til sin ödegång. Roman
209.
Ödeland, n. Ödemark. [Fsv. ödheland,
Isl. eytiiland.] Africa ... mäst är ett torrt
ödeland. Malmborg 35.
Ödelig, Ödlig, adj. 1. Ödslig, tom. [D.
adelig Kalkar; Isl. eydiligr.] Wij haffue
... folgt ödeliga wilstijgar. L. Petri Sal.
vish. 5: 7. Inte vaar leffvande lijkt, men
al-ting dödligt och öödligt. U. Hjärne Vitt.
166. Ödlig skog. Kolmodin Qv. sp. 1:64.
hwilken een stoor och starck troo han
(Daniel) hadhe til Gudh, vthi itt så ödhelighit
och wildt Hedhniskt wesende (som i Babel).
Försp. till Dan. — 2. Dyster, intet hördes
till, uthan en ödelig surrande i skogen af
det kylande vädret. U. Hjärne Vitt. 52.
Ödeliga, adv. Ödsligt. [Isl. eydiliga.]
j hela landena stoodh bijstert och ödheligha
til. Ps. 107:40.
Ödelse, f. Förödelse? när the (Judarne)
wordo förstörde aff the Romare, så folgde
ock ther effter een ödhelse som aldrigh
bootas kan, så at Israels folk lengre ey skulle
kallas Gudz folk. Uti. på Dan. 433.
Ödelägga, tr. 1. Nedlägga, förgöra.
ödheleggia all Seths barn. 4 Mos. 24:17.
wårt krigzfolck ... ödelagt en heel hoop aff
samme forretlige selskap. RR V" 1542. Så
venda intet breckeligheterna, siukdomarne
och plågorna åter, förn the fella och
öde-leggia menniskiona. Svedberg Ungd. reg.
272. — 2. Tillintetgöra, alle helsosamme
dygder skulle komma i yttersta föracht och
öde läggias. Stjernhjelm Virt. rep. man
på alt sätt derefter traktar at förminska Ed.
K. May:ts nåde emot mig och ödelägga det
nådiga förtroendet, som uti mig är af dess
stora mildhet satt vordet. B. Oxenstjerna
(Lönbom Sv. arch. 2:167). At ödeläggia
synden kostade Gudi mycket större möda,
än at skapa verlden. Spegel Pass. and.
354. — 3. Aflägga, afskaffa, theras gamble
Iagh och stadgar vordo ödhelagde.
Schroderus Liv. 705. ordalag, som våre forna
Svenske hafva brukat, ... är nu ödelagdt.
Svedberg Schibb. 202.
Ödelägn, f. Afläggande, afskaffande.
Lagsens ödhelägn. Schroderus Liv. 481.
Ödemål, n. Ödeläggelse, tillintetgörelse.
Romerska väldets ödemål. Björner Kämp.
företal 8.
Öden, adj. Af ödet bestämd. [Fsv. ödhin,
Isl. autiinn.] Nw kommer dödhen, som
allom är ödhen. Psalmb. 1572 56 b. grep
honom döden, som hvar menniskia ähr öden.
Messenius Krön. 91. Thet kan till
äfwen-tyrs ware thesse land ödett at hafwa sådana
regenter. Celsius Monum. 58 (1559).
Ödesamhet, f. Utödande, aftagande,
förfall, (landsköpet) länder Calmar stad til
merckelig afbräck och ödesamhet.
Stjernman Com. 2:268 (1640).
Ödkänd, p. adj. är hin andre godh, så
är ock thenne, Ty then ene är ödhkender
aff (igenkännelig på) then andra. Uti. på
Dan. 370.
Ödla, f. een ödela hade krupit uti een
menniskia. Colerus 1:830. Ju skiönare
ödela, ju starkare och farligare är också
förgiftet. /Is. Ban. 1:303.
Ödlig, se Ödelig.
Ödmark, f. Ödemark, iagh gör en wägh j
öknenne, och watuströmar vthi ödhmarkenne.
Es. 43:19. Christus drogh sigh här affsidhes
bort j ödhmarcken. L. Petri 1 Post. Z 4 b.
Ödmjuka, tr. Göra ödmjuk. [Fsv. [-öp-miuka.]-] {+öp-
miuka.]+} han ... haffuer ödhmyukat migh.
Job 30: U. hwar och en skal bucka sigh,
och hwar och en ödhmiukat warda, och the
höghferdighas öghon ödhmiukat bliffua. Es.
5:15. then som stolt är, kan han ödmiwka.
Dan. 4:34.
Ödmiukelig, adj. Ödmjuk, han ... screff
thenna ödhmiukeligha scrifftena til Judanar.
2 Macc. 9:18.
Ödmjukeliga, adv. Ödmjukt. Han . . .
talar så ödhmiwkeligha. Syr. 29: 5.
Ödmjukt, f. Ödmjukhet. [Fsv. ößmiukt,
Isl. autimykt.] En fattig man talar medh
ödhmyukt. Ord. 18:23. tienandes Herranom
medh all ödhmiwkt. Ap. gern. 20:19. medh
ödhmiukt rekne hwar then andra yppare än
sigh. Philipp. 2: 3. Warer alle inbyrdes
hwar annan vnderdånighe, och håller idher
hårdt widh ödhmiuktena. 1 Pet. 5:5.
Ödnalag, m. Af odet bestämd lag,
skickelse. [Fsv. ödhno lag.] then ödnalagh
haffuer ståndet aff ålder, Tu moste döö. L.
Petri Sir. bok 14:18. Johannes hade
beskrifvit alt thet honom uppenbarat blef om
Gudz församlings heliga ödnalag och tilstånd.
Svedberg Dödst. 532. Gudz ödnalag och
oryggeliga slut om utkorelsen och
förkasteisen. ödn. a 7 b.
Öf, m. Ränning i väf [Jfr D. øv Kalkar.]
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
