Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
voriters bilder, lekte deras hfig på något märkeligt
krigståg.
2 Cap.
Huru grnfféH|a hfindelaer tyckes vi^a afbryta
stora Tårk i derå* början.
För Syndafloden var Mälaren en liten rännel, at
man kunde komma öfver på små broar, hvar man
behagade. Tåget anstältes åt Sörmanland. På
Grims-holm regerade då Konung Grim, som hade en dotter,
så skön, så skön, at ingenting var så skönt, om icke
hon sjelf. Makan fans icke i sju Konungariken. Hon
hette Grimma, hvaraf man sedan efter Floden fådt namn
på små betsel, at tämja alla kreatur. Henne ville
Vi-björn äga til gemål; men det kunde ej ske utan svärd
och handkraft. Vibjörn klipte sina hår efter en jämn
träskål, tog på sig nya skinnkläder och ryckte up med
sin här. Huggbjörn togade förut med de lätta
tropparne och Igelbjörn kom efter med hela styrkan. En
morgon, då marschen var begynt och alt folket redan
et par mil borta, saknade man Kungen. Man kan tänka
huru man blef bestört. Den ena red omkring i skogen
hit och dit, den andra gret och ref sig i hufvudet, den
tredje svor och satte sig ned, at röka en pipa, man
vet ej, om det var tobak eller annat; men alt var
fåfängt. Det är likså godt jag lämnar Vibjörn i
ödemarken; ty ingen får honom igen: jag torde också fÖrT
villa mig sjelf; ty följer jag krigshären, som lika fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
