Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDVILKORET FÖR ETT SVENSKT HU FVUDS TADS UNIVERSITET. 293
komma att företrädesvis yttra sig deri, att det inom de flesta
vetenskapsgrenar blefve »fritt» från lärjungar.
Men, invänder man må hända, föreläsandet, föreläsningarna
återstå ju dock såsom det fria universitetets förnämsta uppgift,
och betydelsen af detta bildningsmedel bör väl icke
underskattas? Äfven utan examensrätten skall ju det fria
universitetet genom sina föreläsningar blifva en härd för vetenskaplig
forskning och vetenskaplig upplysning, till tjenst icke blott
för en trängre krets af yngre vetenskapsidkare, utan också för
den stora bildningssökande allmänheten?
Ja, låtom oss icke underskatta, men heller icke öfverskatta
föreläsningarnas betydelse. Föreläsningen hvarken kan eller
bör undvaras inom den högre undervisningen. Det lefvande
ordet, rätt behandladt, är städse en mäktig andlig häfstång.
Särskildt är föreläsningsformen af stor betydelse vid
utvecklingen eller deduktionen af ett abstrakt tankesammanhang, t. ex.
inom den högre matematikens eller metafysikens område. Det
samma gäller om föreläsningar inom naturvetenskapens flesta
grenar, särskildt fysik och kemi, då de åtföljas och belysas af
experiment, som nybörjaren eller flertalet af åhörarne icke kan
på egen hand verkställa. Men är det fråga om verklig
under-visning, så hvarken kan eller får föreläsandet vara den enda
undervisningsformen af det enkla skäl, att under denna
framställningsform föreläsaren ensam är aktiv, medan åhörarne
väsentligen måste förhålla sig passiva. Föreläsningen medgifver
icke ett af de förnämsta vilkoren för allt verkligt och
grundligt lärande, nemligen lärjungens sjelfverksamhet eller
sjelfverk-samma tillegnande af undervisningsstoffet. Föreläsandet är ur
denna synpunkt en lika bristfällig undervisningsform som
lex-läsningen, ehuru af motsatt art, emedan lexläsningen innebär,
att lärandets tyngsta börda kastas på lärjungens minnes-eller
förstånds verksamhet. Här är det sålunda lärjungen, som
företrädesvis förhåller sig aktiv, medan läraren intager en relativt
passiv ställning eller varder i sin egenskap af lexförhörare ett
slags åhörare, hvars värf ofta nog blir lika maskinmessigt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
