Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.
väl dylika småsaker! Ingen hade väl ett så dåligt hufvud, att
det icke kunde tåla den utvärtes beröringen af ett Sjögrens
lexikon.
Som ofvan är nämndt, började morgonbönen klockan £7,
och följaktligen måste custos rerum, i synnerhet under den
kalla årstiden, vara på sin post senast klockan 6. Men den
kalla årstiden var ju också den mörka, och då gatubelysningen
i den tidens Göteborg var skral om aftnarna, men icke
befintlig under morgontimmarna, så måste äfven den åtta- till
nioårige pysen i synnerhet under sin custosvecka begifva sig
hemifrån vid £6 tidén på morgonen eller ännu tidigare, om han
bodde i Majorna eller vid ftya Varfvet, såsom icke sällan
var fallet. Men det djupa mörkret i de folktomma gatorna
bidrog endast att öka färdens spännande behag, och om det
därjämte var bitande kallt eller allra helst snöyra eller
störtregn, fick man riktigt sitt lystmäte. En sådan morgonfärd
var ju nästan som ett litet äfventyr. Jag glömmer aldrig, med
hvilken djup och innerlig förtrytelse åttaåringen en dylik
morgon tillbakavisade den bekymrade moderns önskan, att en
jungfru med lykta skulle följa honom till skolan. En
skolgosse följas af jungfru med lykta! En dylik skamfläck skulle
aldrig kunna utplånas!
När man så till sist anlände till skolan, fick klassnyckeln
i handen och sålunda blef i stånd att insläppa de pysar, som
kommit ännu tidigare och nu stodo där i portgång eller
förstuga och frösö, så tyckte man sig ordentligt växa i känslan
af allt detta ansvar och denna custosvärdighet. Så vidtog det
lika viktiga som angenäma eldningsbestyret. Med förenade
krafter täflade man om att slita så mycket näfver som möjligt
från de grofva och ofta halfsura björkvedsträna, och när man
så till sist fått kakelugnen alldeles proppfull med undantag af
den öppning, som fylldes af näfver och stickor, tog man fram
sitt eget elddon, antände brasan, och när sedan de gamla
järnluckorna började att riktigt skallra och halfglöda, öppnade
man dem med eldgaffeln och satte sig i en ring kring den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
