Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.
bringa ett uttryck af iskallt hån. Det mest skräckinjagande i
detta hemska ansikte var dock ögonen. Deras färg kan jag
ej bestämma, antagligen af det enkla skäl, att jag ej dristade
mig att undersöka detta sakförhållande. Äfven hans stämma
var under hans utbrott af elakt lynne skräckinjagande. S. var
på en gång en »hugg-, lugg- och röstbuse», men framför allt
en *ögonbuse». Under hela den tid af undervisningstimmarna,
som var anslagen åt läxöfverläsning, gick han oaflåtligt fram
och åter på golfvet som en tiger i sin bur och med käppen i
ena handen. Den enda omväxling han bestod sig, var att allt
emellanåt med båda händerna hvilande på spanskrörets stora
elfenbenskrycka sätta käppen en god aln framför sig och sedan
med framåtlutad öfverkropp linka framåt med jättesteg, under
det han oaflåtligt mumlade för sig själf och ögonen stirrade
liksom med inåtvända blickar. Mången liten parfvel var icke
i stånd att läsa öfver under dessa magisterns promenader,
emedan hans ögon voro liksom fastnaglade vid den hemska
företeelsen. Allt emellanåt spratt dock magistern till, liksom
om han plötsligt uppvaknat ur någon dvala, och om han i
ett sådant ögonblick fick syn på ett par stirrande barnaögon,
tog han med blixtens snabbhet ett eller ett par långa skutt i
ändamål att bestraffa spejaren, ty vi grodde oss ofta märka,
att det icke så mycket var vår lättja som fastmer vårt
spionerande, som försatte honom i raseri. Ofta nöjde han sig dock
att vid dylika tillfällen ryta som ett såradt vilddjur. Käppen
begagnade han visserligen också, dock icke så ofta, antagligen
af fruktan att han med det tjocka röret i sin seniga arm skulle
kunna slå armar och rygg af sina små fiender. Blott en enda
gång såg jag honom riktigt missbruka sitt spanskrör. Han
hade vid en hastig vändning fått sikte på en liten stackare,
som af nyfikenhet vändt på hufvudet för att taga honom i
skärskådande. Med en hastig rörelse griper magistern om
nedre delen af sin käpp och gör under utstötandet af ett bland
sina vanliga tjut ett utfall med framsträckt arm mot den stackars
pojken, hvars ansikte strax nedanför högra tinningen träffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
