Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLAN PÅ 1840-T ALE T.
63
af käppkryckan. Nu först tycks dock magistern hafva blifvit
riktigt vaken, ty så länge den stackars pojken satt och grät,
blickade magistern omkring sig med ett förstämdt och
förvirradt ansiktsuttryck.
För egen del blef jag aldrig, så vidt jag kan erinra mig,
utsatt för någon handgriplighet från hans sida, men en gång
sårade han mig dock med sin tunga värre än om han riktat
sin käppkrycka mot mitt öga.
Under julferierna, som då för tiden räckte sina dryga två
månader, läste jag jämte några kamrater privat för honom i
hans bostad, där han städse var jämförelsevis mildare till lynnet
och aldrig brukade »promenera». En dag, då jag satt och
småpratade med sidokamraten, tillrättavisade han mig genom
att säga: »Hör du där borta, det heter i ordspråket, att gåsen
kacklar bland svanor, men inte tvärtom.» Kvickheten åtföljdes
af ett bland magisterns förfärligaste småleenden, och jag tror
nästan, att detta grep mig vida djupare än kamraternas
fniss-ningar. Under alla pojkstrider vare sig med näbb eller klor
fick jag alltid höra mer eller mindre väl valda anspelningar på
mitt namn, och nu hade magistern gjort sig skyldig till ett
liknande brott, ty att kamraterna samtidigt blifvit liknade vid
gäss undgick alldeles min uppmärksamhet. Jag erinrar mig
också tydligt, att jag vid hemkomsten under djup förtrytelse
beklagade mig öfver, att magistern hade »skällt».
Högt värderade lärare af alla grader, läggen band på eder
kvickhetslust i skolrummet, ty den kan visserligen frambringa
skratt, men alstrar ännu oftare ovilja och nästan alltid
missaktning mot den kvickhetslystne läraren.
Stiegler var dock i sig själf ingen elak man, utan snarare »en
rik, men sönderbruten harmoni». Under vissa tider försjönk
han i djup melankoli, och till sist blef hans olycka fullt
uppenbar, ty den stackars mannen lär ändat sitt lif på ett dårhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
