Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1848 ÅRS REVOLUTION PÅ GÖTEBORGS GYMNASIUM. 119
måttan högtidligt. Först uppstod en andlös tystnad.
Öfver-klassarna voro liksom slagna af häpnad öfver en dylik oerhörd
fräckhet. Men så snart man hunnit sansa sig, utbröt en storm
af rop och skrik: »Upp med er, boves! Upp, boves! Skäms
ni inte, erà slynglar?» o. s. v., hvilket ohemula tilltal dock
från vår sida endast möttes af gnistrande blickar och knutna
händer. Vi ville kämpa med handling, icke med ord.
Överklassarna hade också gärna velat handla, helst med knyt
näfvarna, men vågade icke, ty främst bland de våra satt på
en af flyglarna den bålde Hedström — för att icke tala om de
öfriga kämparna — med stridselden lågande i sina bruna ögon
och med de seniga vikinganäfvarna knutna, »beredd att lära
hvem som helst sin bästa exercis». Tyrannerna nödgades
inskränka sig till den föraktliga rollen att skräna och utösa
smädeord, ända till dess utkiken vid fönstret ropade sitt
vanliga: »Skäcken kommeri»
Bataljen var vunnen, dagen var vår, och morgonpsalmen,
som vi nästan ensamma sjöngo, men med sådan kraft, att
den klang som ett stridsrop, var vårt »Te Deum».
Vid äldre år kan man småle åt en dylik bragd och den
hänförelse, den hos oss väckte, men det var dock en under
århundraden fortgående yttring af lärdomshögfärd och
ungdomligt öfvermod, som under denna morgonstund fick sin
dödsknäck, och ur denna synpunkt är den lilla händelsen
ingalunda värdelös.
Man kan lätt föreställa sig, i hvilken sinnesstämning vi,
den segrande skaran, möttes i vårt klassrum. Det föreföll
oss, som om vi under den sistförflutna halftimmen undergått
en märkvärdig förvandling. Vi voro nu icke längre blott
gymnasister, nej, vi hade blifvit frihetshjältar och därtill segrare
i en sorgfälligt planlagd och med hofsamhet utförd revolution.
Ja, jag tror nästan, att den dag, som nu följde, var den stoltaste
i hela mitt ungdomslif!
Vid frukostrasten hade överklassarna ett sammanträde,
hvarvid efter ett stormigt meningsutbyte beslöts, att man af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
