Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.
vissa skäl ej borde skrida till våldsamheter mot upprorsmakarna,
utan i stället slå in på den mera värdiga och framför allt
säkrare diplomatiska vägen. För att underhandlingarna
emellertid måtte kunna bedrifvas med tillbörligt eftertryck, så att de
upproriske med godo måtte förmås till att ånyo underkasta
sig häfdvunnen ordning, utsågs till ambassadör en af
öfver-klassarnas såväl å kunskapernas som karakterens vägnar mest
aktade medlemmar vid namn Hallström, hvilken dessutom
var god vän med Hedström och därjämte umgicks med
några andra af upprorsmännen. Denne Hallström var, i
förbigående sagdt, en ganska märkvärdig företeelse, tvär och
fåordig, nästan bister i hvardagslag, men kunde inom den
trängre kamratkretsen vara både godmodig och språksam.
Han var mycket fattig, men hans behof voro så obetydliga,
att han till stor del blott lefde på sina stipendier. Han var
därjämte utrustad med en så kallad järnkropp, hvilken han
uppfostrat till ett lydigt verktyg för sin järnvilja och som satte
honom i stånd att sköta sina skolstudier på ett mönstergillt
sätt, men samtidigt offra en betydlig del af nätterna på
naturvetenskapliga och matematiska studier. En svaghet hade han
dock. När han någon gång råkat få ett glas för mycket,
hvilket dock ytterst sällan inträffade, tedde han sig som en
lössläppt naturkraft. Under vår samvaro i Lund några år
därefter, då vi tillsammans studerade den »ogudaktige» Hegel,
hvilken han dock snart nog och jag något år därefter »ställde
på hyllan», fick jag tillfälle att iakttaga hans egendomligheter.
Det var denne Hallström, som aldrig eldade sitt lilla
studentrum, utan som, när kölden riktigt knäppte till, tog in
kamferts-droppar för att värma sig, »ty,» sade han, »om jag köper för
åtta skilling kamfertsdroppar, så får jag lika mycken värme
af dem, som af ett helt lass ved, som kanske skulle kosta
mig två riksdaler.» Det var denne Hallström, som, då han
en smällkall vintermorgon fann både tvättkanna och
vatten-karaffin botten frusna och sig själf så hes, att han ej förmådde
frambringa ett enda artikuleradt ljud, i stället — såsom kamrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
