Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1848 ÅRS REVOLUTION PÅ GÖTEBORGS GYMNASIUM. 123
nedsättning i sedebetyg, förlust af stipendier, ja, kanske t. o. m.
förvisning från läroverket.
Bland de våra befann sig en mycket beskedlig yngling,
L ~g, som af naturen blifvit utrustad med en mycket skröplig
lekamen, ett insjunket bröst, tvenne kraftlösa armar och ett
par skefva, »skrangliga» ben, men som till gengäld fått en
spelande fantasi, hvilken han efter bästa förmåga lyckats
ytterligare uppelda genom att sluka den »rödaste» litteratur han
kunde påträffa och framför allt genom den mest ohejdade
romanläsning. L—g var naturligtvis poet och plägade redan
som qvartan skryta öfver, att han i sina gömmor ägde elfva
stora kryddbodspåsar, fullproppade med lyrik af egen
tillverkning. Om vi haft tid till rådplägning, hade saken måhända
gestaltat sig annorlunda, men rektors strafftal hade kommit
öfver oss som ett åskregn, och medan vi öfriga sutto och
funderade på, hvad här borde göras, reste sig den oförståndige
poeten och hemställde till rektor, huruvida denne verkligen
enligt svensk lag ägde rättighet att upplösa vårt sällskap, då
ju inga medborgare i ett fritt samhälle kunna förbjudas att
sammankomma för att utbyta tankar och läsa tidningar. Men
detta skulle poeten icke ha gjort, ty han hade icke väl uttalat
sista ordet, innan den stränge rektorn, skummande af vrede,
rusar ned från katedern, hugger Robespierre i kragen, sliter
honom från bänken — ty rektor var betydligt mera
muskel-styf än den spinkige poeten — släpar honom till dörren och
skuffar honom ut i förstugan, hvarifrån förnimmas åtskilliga
ljud, som på ett bedröfligt sätt erinra om duktiga örfilssmällar.
Men detta skulle rektor icke hafva gjort. Poeten hade
visserligen varit nog oförsiktig att ifrågasätta tillvaron af en rektors
obestridliga rättigheter. Men rektor hade uppfört sig minst
lika oförsiktigt, ty han glömde först och främst, att maktspråk
i en sådan sak som denna är ett tveeggadt svärd, och han
glömde för det andra, att stryk, som af en lärare offentligen
tilldelas en sjuttonårig yngling, af den senare icke betraktas
som straff utan som en blodig förolämpning, och för det tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
