Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMRAT ÖDEN. 13?
prästernas så ofta förekommande jubelålder. »Vill du lefva
lyckligt, så dölj dig.»
En af dessa prästkandidater var vår härmfågel. Jag
glömmer aldrig, hur förvånad jag blef, då jag en gång under gamle
Petters grekiska lektion — antagligen var det en af gubbens
»döfdagar» — fick höra de välbekanta orden: »Do riter
inte etc.», uttalade på ett sådant sätt, att jag i första
ögonblicket trodde, att det var gubben Meyer själf.
Konststycket hade emellertid blifvit utfördt af vår sedan så berömde
härmfågel M—g. Han var halländing till börden, tystlåten
och anspråkslös och därjämte så säflig, i synnerhet i sitt tal,
att de långdragna halländska diftongerna tillsammans med hans
tjocka skorr-r tycktes bilda en seg välling, som endast med
största svårighet förmådde vältra sig fram öfver hans otränade
läppar. I trots af denna naturbegåfning var han dock i
besittning af en otrolig färdighet i konsten att härma talet hos
hvilken person som helst, om nämligen föremålet intresserade
honom. Bäst gick det naturligtvis, när personens mål företedde
någon påfallande egendomlighet. Men äfven personer, i
synnerhet präster, som talade fulltonig högsvenska med rent
tungspets-r, förmådde M—g efterlikna så, att knappt ett spår af
hans eget halländska bygdemål kunde skönjas i
konstprodukten. Men M—g var dock ingen härmfågel i vanlig mening,
utan ägde därjämte förmågan att sätta sig in i den
ifrågavarande personens skaplynne och dikta repliker eller längre
föredrag, som äfven till innehållet utgjorde ett troget uttryck
af den härmades tankegång och åskådningssätt. Han var
märklig att skåda, när han satt och studerade ett dylikt
härm-ningsföremål. Alla muskler i hans ansikte stodo, så att säga,
på helspänn, och de besynnerliga, glasartade ögonen voro
liksom fastvuxna vid personens ansikte, medan hörseln var
lika spänd och hans ande var lika odeladt sysselsatt med att
omsmälta sinnesintrycken till en trogen bild af personens inre.
M—gs ansikte såg vid dylika tillfällen ut som en svamp, med
hvilkens tillhjälp han sög- i sig- föremålet ända till sista droppen.
JO. — Våra öfversittare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
