Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HG GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.
Under sin vistelse i Lund utvecklade han särskildt sin
konstfärdighet och gaf vid nationssexor och dylika tillfällen verkliga
härmningsskådespel, som städse hälsades med det lifligaste
bifall och gjorde den eljest så anspråkslöse »teologen» med
det nästan komiskt beskedliga utseendet till en ganska bemärkt
personlighet. Det kanske förträffligaste af dessa hans föredrag
i kombinerad härmnings- och diktningskonst var ett samtal
om dans, som föreställdes försiggå i Lunds konsistorium mellan
dess berömda medlemmar Thomander, Melin, Sundberg,
Flensburg, Skarstedt och Olbers, och bland dessa var den
sistnämnde med sina djupsinniga tankar, sina långa pauser och
spottningar den icke minst framstående bland M—gs roller.
Bland de akademiska lärarna fanns på den tiden äfven
professor L., en i hög grad spirituell man samt en af sin tids
förnämsta stilister och vältalare, ehuru han ej förmådde uttala
g-, k- och ch-(»tje»-)ljudet, utan i stället, såsom det alltid inträffar
vid detta slags »slintring», frambragte ofullgångna d-, t- och
s-ljud. I förbigående må dock anmärkas, att när man några
minuter lyssnat och kanske t. o. m. skrattat åt denne talares
föredrag, glömde man fullständigt både hans språkljud och
hans närsynthet för att i stället beundra innehållets
fullödighet och formens mästerskap.
När det gällde att åskådliggöra detta mycket tacksamma
härmningsföremål, plägade M—g vanligen uppläsa Virgilii
bekanta: »Tityre tu patulæ recubans etc.» på ett sådant sätt,
att åhörarna höllo på att kikna af skratt.
När L. fick kunskap om detta tilltag, blef han mycket
förargad, hvarför han en gång gick bort till M—g och sade:
»Vet ni, min dode herr M—g, om ja fitt höra, att nådon
härmade mej, så stulle ja minsann lädda honom på säften.»
Tillrättavisningen hade till följd, att närhelst M—g
sedermera »på fleres begäran» uppläst sitt: »Tityre tu patulæ etc.»,
så tillfogade han alltid:
»Vet ni, min dode herr M—g, om ja fitt höra, att nådon
härmade mej, så stulle ja minsann lädda honom på säften.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
