Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERBLICK.
155
Cooper, ja, kanske också med »Den vandrande juden» och
»Grefven af Monte-Christo», föreföll som ett återtåg genom
tråkighetens bedröfligaste ödemarker. Först på gymnasium
fick man göra bekantskap med Homeros. Man kunde
visserligen icke undgå att här känna sig berörd af de friska fläktarna
från en hittills nästan okänd värld eller värmas af språkets
klang och rytmens skönhet på ett helt annat sätt än då man
»skanderade» sin Virgilius, men underlaget för det rätta
begripandet saknades dock, så att både Iliaden och Odysséen
blefvo föga annat än de vanliga tummelplatserna för klumpiga,
poesimördande öfversättningsförsök och idisslande af
verbalformer, omväxlande med den lärde lektorns undersökningar
angående dialektskillnader, som lärjungarna i allmänhet
uppfattade blott som en del af lektorns privatnöjen och som
följaktligen icke anginge någon annan än honom själf. Midt
ibland ali denna multnande medeltidslärdom, som af sin forna
härlighet knappt behållit kvar mera än de stora anspråken,
framstodo den nyare tidens så styfmoderligt behandlade
läroämnen som ett slags befriare. Historien, behandlad af den
gamle liflige Jakob Ekelund, väckte sympatier, som icke ens
Palmblads öfver höfvan torra sammandrag af nyare tidens
historia förmådde helt och hållet utplåna. Geografien, ehuru
föga väl behandlad i den tidens läroböcker och kartor, inlärdes
dock med stor lätthet, och de lefvande språken, med hvilka
ändtligen femtonåringen fick göra den första bekantskapen,
hälsades af många nästan med hänförelse. Man hade ju fått
i sina händer någonting nytt, hvars värde en hvar kunde
begripa, ett nytt maktmedel och på samma gång en nyckel
till outtömliga litterära skattkammare. Från den tyska
formläran, som togs i några raska tag, störtade man sig, såsom
ofvan är nämndt, utan omsvep in i Schillers »Det trettioåriga
kriget», tog därefter itu med »Die Jungfrau von Orléans»,
hvars friska, högstämda patos verkade som solvarm skogsluft
på den af de många föregående årens klassiska formexercis
tröttkörda pojksjälen, och innan det första gymnasiåret gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
