Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODA LÄRARE.
251
med gossarna. Tvärtom gåfvo just läroämnena anledning till
de mest underhållande samtal, såsom t. ex. då man lyckades
komma in på Karl XII och Napoleon, gubbens älsklingsämnen,
eller på de gamla motståndarna Darius och Alexander, som
manades fram ur sina grafvar för att skärskådas, jämföras och
diskuteras. Från dem var öfvergången ledig till promotionen
i Uppsala 1801, då rektor kreerades till »philosophiae doctor
et artium liberalium magister» och med tu finger å bok svor
magistereden samt bekräftade den med »ita me Deus adiuvet»,
hvilket åter gaf osökt anledning att tala om biskop Franzén
och hans umgänge med katolska prästen i Stockholm, abbé
Gridaine, hvarifrån man obehindradt öfvergick till biskopens
pigor och till spöket på Klara kyrkogård. Visade rektor då
någon klandervärd benägenhet att öfvergå till något för stället
så opassande ämne som läxorna, hade man ju alltid Julius
Cæsar att tillgå, äfvenledes ett af hans älsklingsämnen, och
fram öfver den gamle imperatorns kropp vandrade man åter
med rektor i spetsen ur djupet af Wallins katekes ut i den
vida världen och lät sig, som de forna normanderna, drifvas
hvart det bar, till Konstantinopel eller Grenna, Telge eller
Rom 1 Detta uppträde, i förstone med sin vilda befängdhet
kanske löjligt för främlingen, blef allt mera motbjudande för
honom, och besinnade han, hvad denna komedi kostade själfva
skådespelarne i dyrbar ungdomstid, syntes den honom snart
hemsk i stället för rolig.
Och ändå var den gamle mannen ingen samvetslös och
pliktglömsk människa. Han var en bruten man, som ofta den
tidens magistrar. I likhet med många af sina medsvältande
i skolans tjänst hade han en gång varit en hoppfull yngling,
kanske en bland eliterna af någotdera universitetets ungdom,
och vetenskapligt intresse, väl också något fåfänga, hade
dragit honom till den examen, som vid hans tid ensam
representerade bildning och studier för studiernas skull. Som
vikarie och »extra», duplikant m. m. hade han fått lära annat
än svärma för idéer, och genom löner, betydligt understigande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
