- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
252

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252 FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *

dem en betjänt eller en kokerska i våra dagar benäget
kvitterar, hade samhället under hand förvandlat den forne hoppfulle
gradualisten till den stackars gäck han var, dock icke blott
medelst skändlig underbetalning utan också genom den
missaktning för »skolfuxens» arbete, som den tiden rådde i landet
och hvilken vi för öfrigt icke ännu fullt kommit ifrån, och
dock, huru ofta har icke äfven den förbisedde folkskolläraren
blifvit jämförd med den lilla råttan, som gnager sönder lejonets
nät l I skolan ligger folkets framtid.

Johan Söderlind.

Men än ett besök i Klara skolas fjärde klass lönade
mödan. Ingen scenförändring på en teater kunde vara
fullständigare än den, som skolrummet företedde dagen efter en
sådan dag som den nyss skildrade. I katedern satt en ung
man, hvars lifliga ögon voro närvarande på hvar punkt i
klassen. Nedanför honom rådde en tystnad, som endast
afbröts af lärarens korta precisa frågor, på hvilka genast följde
svar, som tydligen eftersträfvade att motsvara frågarens egna
lakoniskt tillklippta uttryckssätt. Allas blickar voro fästa vid
lärarens allvarsamma ansikte. Att se till höger eller vänster
var en gång för alla afskaffadt, och om en nykommen dristade
sig till en titt bakom sig, så kallades han ögonblickligen till
ordningen genom ett: »Hm! Hvad vill det säga?» som
erinrade honom om att han beträdt förbjuden mark. Så länge
läraren satt i katedern — och denna lämnade han icke under
lektionstimmen — föreföll han, då ej läsning i bok eller
medföljande på tafla var befalld, som det enda föremål som
existerade för alla dessa många pojkögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free