Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
däran. Öfverhufvud var den det vapen, hvarmed han
kämpade och förr eller senare alltid vann.
Strax efter klockan fem eftermiddagen inställde sig den
olycklige restläsaren i Söderlinds rum i skolhuset för att under
hans inseende läsa och för honom uppläsa läxan. Lyckades
detta icke till klockan åtta på aftonen, t. ex. en måndag, fick
man väl för den dagen sluta arbetet, men onsdagen därpå
måste man fortsätta för att fredagen därpå åter taga vid, om
man icke heller andra gången gjort sin sak ifrån sig o. s. v.,
till dess man var klar. Hade man flera rester att aftjäna,
framtogs den ena efter den andra med den orubbligaste
följdriktighet. En eller annan försökte väl sätta hårdt mot hårdt
och envisades längre eller kortare tid med att låta det bero
vid ständiga aftonvisiter hos Söderlind, men denne kunde icke
uttröttas. Hans fördragsamhet var utan gräns, och äfven den
styfsintaste mjuknade.
När årstiden fordrade ljus, bestod Söderlind sådana, ofta
i betydlig mängd, då restläsarna voro rätt talrika. Denna
utgift var hans sportler på en årlig lön af 225 (säger
tvåhundra-tjugofem) riksdaler. Med tårar i ögonen har en af rektor
Söderlinds forna lärjungar berättat oss, huru de unge — »cet
åge est sans pitié», säger Lafontaine — visste att öka denna
jämförelsevis dryga utgiftspost. Med ljusen förforo de så
slösaktigt som möjligt, i det de använde allehanda konstgrepp
för att göra slut på ljuskällan. Men den finkänslige mannen
låtsade aldrig märka dessa gemenheter, utan framtog med
orubbligt lugn nya ljus, då de först framsatta hastigt blifvit
ödelagda. Omsider upphörde okynnet, då man såg, att han
icke ens på denna väg kunde bringas ur fattningen, ja, att
rent af brottsliga angrepp på hans skafferi, om han för ett
ögonblick lämnade rummet, icke förmådde göra dessa timmar
outhärdliga för honom.
Men icke nog med dessa lektioner, så tyngande på hans
tid, utan Söderlind hade äfven öfvertagit en dryg del af rektorns
läroämnen. Det viktigaste ämnet den tiden, latinet, var till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
