Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
En stenograf skulle på ett år kunnat få en ganska respektabel
anekdotsamling blott genom upptecknande af hans inom
skolans väggar berättade historier.»
Till G:s egendomligheter hörde en ovana, som dock
ingalunda minskade hans popularitet. Han var nämligen en
passionerad cigarettrökare, som alltid, utom i skolrummet, hade
cigaretten mellan sina läppar, och då han alltid använde samma
starka och fina cigarettsort, så var hela hans person omgifven
af en viss doft, hvarför också lärjungarna sattes i tillfälle att
äfven på afstånd »vädra» hans närhet. På denna grundval
uppväxte en hel hop skolpojksuttryck. När någon rökt utan
att efteråt hafva iakttagit försiktighetsmåttet att tugga
peppar-myntskarameller eller något dylikt neutraliserande ämne, hette
det: »Dig luktar det ’Grålle’ om.» Att »grålla» blef
naturligtvis liktydigt med att röka. Men icke nog härmed. När
småpysarna företogo sig att på något undangömdt ställe
smaka den förbjudna cigarettfrukten, så erhöll detta nöje den
följdriktiga benämningen att »tjufgrålla» — hvilket meddelas
till tjänst för dem som syssla med forskningar angående
slangordens upprinnelse.
En annan adjunkt vid samma läroverk med smeknamnet
»Bolax», gick dock ännu längre i fråga om gladt umgänge
med sina lärjungar. Han dristade sig nämligen att godmodigt
skämta angående deras egendomligheter och roade sig t, o. m.
med hvarjehanda små upptåg på deras bekostnad, men tog
dock aldrig illa vid sig, om han någon gång fick ett svar i
samma ton. Så t. ex. kom han en dag in i klassrummet med
detta uttryck i sitt ovanligt välbildade anlete, som lärjungarna
så väl kände till och som angaf, att magistern var vid
synnerligt godt lynne. Han satte sig och framtog ett
förstoringsglas, genom hvilket han synade klassen.
»Har jag nu alla mina får här?» — »Ja.» — »Och ’Kisse’
med?» Härvid riktade han synglaset på en af lärjungarna,
hvars öknamn han kände och som både på grund af sin ovan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
