Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
den beskedlige lektorns ovilja. Allt emellanåt blef han af
lektorn öfverfallen med försmädligt eller förnärmande tilltal,
t. ex. så här: »Uh, bland alla mina lärjungar i denna klass är
du den sämste, ty du är en ’ögontjänare. Fy-y! Så snart jag
vänder ryggen till, är du den värste, därom är jag öfvertygad,
men så snart jag ser på dig, sitter du, som om du vore klistrad.
Fy-y!» Till en början kände sig den mönstergille djupt
förnärmad af dessa anklagelser, men så småningom vande han
sig vid behandlingen, så att till sist äfven han log, ett stilla
löje naturligtvis, hvar gång han fick höra, att han var »den
sämste» i den stojande skaran.
Han som tappade västen.
Äfven adjunkten W. var en gammal ungkarl, som vid
den tid, hvarom här är fråga, uppnått femtiotalet eller kanske
något därutöfver, ehuru han dock städse bibehöll en viss
ungdomlighet i skick och sätt. Han hade aldrig sett annorlunda
ut, påstodo hans vänner, som känt honom sedan många år
tillbaka. Han var en af dessa människor, som »aldrig varit
sjutton år», en evighetsblomma, som aldrig vare sig doftat
eller prunkat, men som därför aldrig vissnade, utan blott med
åren blef en smula torrare. leke heller hade naturen på honom
slösat sina håfvor hvarken i inre eller yttre hänseende, men
öfver hela hans något otympliga, ehuru städse hvad klädsel
och sätt beträffar vårdade gestalt med elefantfötterna, de långa,
något skefva benen och det klumpigt tillyxade ansiktet låg
utbredt ett solsken af blidhet och vänlighet, som gjorde, att
hans små lärjungar aldrig rätt kommo sig för att drifva gyckel
med honom. Visserligen kunde det hända, att när den gode
magistern berättade, huruledes han »i somras» var ute och
reste i Tyskland och därvid besökte Berlin, som var »en mycket
stor stad », någon liten byting kunde utropa: »Herr magister,
var den större än Kungsbacka?» Men då logo icke blott
pojkarna, utan också magistern själf, och så fortsattes lektionen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
