- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
309

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICKE Q ÖDA LÄRARE.

309

därefter tog af sig sin öfverrock och en lång räkel, som satt
på främsta bänken, skyndade fram och erbjöd sig att »hjälpa
magistern» att hänga upp densamma, då bröt ovädret löst,
och hela klassen uppstämde en ohejdad skrattkör i de mest
olika tonarter. »Lille mannen» vände sig om, och öfver hans
anlete spred sig ett stilla leende, för hvars hjälplösa
barnaenfald själfva skrattet bort blygas och tystna.

Innan han sålunda sagt ett enda ord, visste vi hvad han
»gick för», och det blef en lektion i tyska, hvars make man
får leta efter. Den, som för tillfället »hade frågan», öfversatte
efter bästa förmåga, understödd af grannarnas högljudda s. k.
hviskningar, den öfriga delen af klassen gjorde hvad den
behagade. Och det är märkvärdigt, hvad det är mycket, som
behagar en, då man sitter i femte klassen. En eller kanske
två funno behag i att läsa på sin läxa till nästa timme, en
annan fabricerade pilar af papper och sköt till måls på
kamraterna i motsatta ändan af rummet, en tredje öfvade sig i
träsnideri och skar i bänkens framsida stora hål, hvilkas hvita
kanter han sedermera besmorde med bläck eller dylikt för att
gifva dem ett antikt och för honom själf mera betryggande
utseende o. s. v.

»Lille mannen» traskade vanligtvis omkring i klassrummet,
ty han tycktes icke trifvas riktigt på katedern, antagligen
därför att han, sittande på den tämligen höga stolen, endast med
tåspetsarna nådde golfvet, medan pulpeten, som bestod af ett
vanligt enkelt bord med raka och smala ben i de fyra hörnen,
dessutom lämnade en fri utsikt öfver »lille mannens» allt
annat än estetiska sittställning.

Katedern bestod af en fyrkantig, omkring fotshög
upphöjning, genom hvilken det omnämnda bordets ben gingo
ned till golfvet. Häraf begagnade sig en gång ett par
spefåglar, i det de lyfte upp bordsbenen ur deras hål samt
ställde det sålunda förhöjda bordet bredvid hålen å
upphöjningen. Följden blef, att när »lille mannen» vid lektionens
början skyndade in i klassen och utan att ana oråd tog plats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free