Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
på stolen, sågo de framför katedern sittande lärjungarna endast
spetsarna af hans upprättstående hår höja sig öfver bordets
horisont.
Tänk, hvad allt man i sin oreflekterade grymhet hittade
på för att, som det hette, ha »skojigt»! Såsom en
obetydlighet ansågs det, när man narrade den mest »korthufvade» i
klassen att vid en lektions början gå fram och till magistern
ställa den närgångna frågan: »Är det sant, som de säga i
sta’n, att magistern ska gifta sig?» Vid dylika tillfällen
rodnade »lille mannen» häftigt, kanske var det af vrede, och
mumlade något, kanske var det en svordom.
Hans vanliga uttryck voro annars: »Tyst nu där borta 1
Kan ni inte hålla er lugna en smula! Bråka inte så fasligt 1»
och dessa uttryck hade han ali anledning att oupphörligt
upprepa.
Hans hot om anmärkningar vid de ofta upprepade
respektvidriga förseelserna ledde i allmänhet icke till något resultat.
Långsinthet saknade han dock helt och hållet, men i dess
ställe hade han en god portion oordentlighet af det slag, som
leder till slarf i smått. Huru han skötte sina kläder, om de
voro dammiga, fläckiga eller saknade några väl behöfliga
knappar, kunde ju vara en privatsak, men äfven hvad angår
tjänsten »suddade» han ganska regelbundet, infann sig sällan
i rätt tid, »låg på» stilböckerna, glömde att ge läxor o. s. v.
För att få honom riktigt rasande erfordrades något riktigt
extra. Under en stilrättningstimme, då lärjungarna gingo fram
en i sänder till katedern för att få klarhet angående
uppkomsten af de många »bockarna» i marginalen, företog sig
vår vän öländingen, som satt längst ned vid midtgången, att
rulla sitt tomma bläckhorn längs gången rakt fram till
katedern, där det efter åtskilliga krumbukter blef liggande. Den
lärjunge, som för tillfället var framme, upptog på »lille
mannens» tillsägelse bläckhornet, men då han i sin tur återgick
till sin plats, följde bläckhornet obemärkt med, och följden
blef, att inom några ögonblick samma »rullande materiel»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
