Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
väg. En gång, då rektor hade lektion i klassen bredvid,
nödgades vi sitta tysta hela timmen för att ej förråda, att vi voro
utan lärare och hade sålunda föga »lifvadt» af detta lof. En
annan gång upptäckte en förbigående lärare, att vi sutto
ensamma och sände ordningsmannen för att efterhöra orsaken till
Pastorns uteblifvande. Han kom tillbaka med det föga lugnande
budskapet, att lektorn snart skulle komma. Största delen af
timmen var emellertid förbi, då han verkligen kom och med
ett förläget och själfurskuldande utseende gaf klassen den mer
öppenhjärtiga än lämpliga förklaringen: »Si, Fia glömde å
väcka mej i morse, si,» som hälsades med ett stilla jubel.
En gång beredde han sig genom sin ironi förlusten af en
lektionstimme, hvilket mycket smärtade honom. Det hörde
nämligen till hans teorier, att »pojkar skulle tagas med ironi».
Den teorien är nog inte så tokig, blott den tillämpas med
mera slughet än som vanligen stod Pastorn till buds. Det var
en lofdag, då pastorn tingat på en timmes extra lektion, och
han gick in i klassen och bestämde tiden för densamma till
klockan fem. Ordningsmannen reser sig allvarlig och spörjer:
»Menar herr lektorn på morron eller eftermidda’n ?» Pastorn
nickade fryntligt och svarade ironiskt: »På morron, förstås.
Klockan fem på morron förstås,» och gungade ut.
Naturligtvis fanns icke ett lif tillstädes, när han sedan kom klockan
fem på eftermiddagen för att hålla sin lektion. »Nää, di
förstår inte skämt, inte,» sade han och ruskade på hufvudet med
illa dold förargelse, när ordningsmannen sedermera vördsamt
försäkrat, att hela klassen varit där på morgonen, men nödgats
skiljas åt och gå hem, då lektorn icke kom.
Om vintrarna hade man den plägseden att strax innan
man kom in slänga upp snö i taket just öfver katedern och
gången rundt bänkarna, där han brukade gå. Snart smalt
snön och droppade ned så fint, ehuru icke alltför ofta på den
peruk den var afsedd att fukta.
Ehuru Pastorn, såsom ofvan är nämndt, icke var
tankspridd i ordets egentliga bemärkelse, så kunde han dock allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
