Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
gare bestyr, såsom slagsmål o. <±, nöjde sig kanske med att
ropa: »Goddag, fanjunkarn!» Gubben fäste emellertid ingen
vikt därvid, utan svarade blott med en kort nick eller ibland
med ett: »Goddag, gossar», som om han stått framför en
skara beväringar.
Under »Fanjunkarns» timmar rådde nämligen ett slags
republikansk författning, som medgaf en nästan oinskränkt
frihet och särskildt yttrandefrihet. Äfvenledes var det i
allmänhet tillåtet för de unga medborgarna att röra sig fritt öfverallt
i klassrummet. När sålunda den gamle i sin långa svarta
bonjour klef fram till svarta taflan och grep ett stort stycke
krita (de moderna smala »pinnarna» voro honom en styggelse)
samt började att med skälfvande hand teckna de figurer, efter
hvilka man skulle rita, så samlades vanligen en liten flock
åskådare bakom hans rygg, där de bedrefvo en del trefligt
ofog, såsom att ur hans bakficka draga fram den stora
rödblommiga näsduken, så att densamma hängde långt ned och
vid hans rörelser sopade golfvet o. s. v.
När och hvarför »Fanjunkarn» en gång i tiden öfvergifvit
det ädla krigaryrket för att ägna sig åt det mera blygsamma
rit-lärarekallet, känner jag ej, och lika litet vet jag, huru gammal
han vid denna tid egentligen var. Men det minns jag, att
när en nyfiken lärjunge frågade om hans ålder, berättade
gubben med stolthet en imponerande historia, hurusom själfva
kungen en gång gjort honom samma fråga: »Ä då gjore ja
ställning å honnör så här å sa bare: soasangtdiksäpt, våter
Majestät!»
Historien var ingalunda fullt trovärdig, men framförd af
gubben och på hans starkt utpräglade e-mål gjorde den dock
en ypperlig verkan.
Hans hand, som i ungdomen fört ritstiftet och äfven
penseln med ledighet och icke utan smak, darrade nu af ålderns
skröplighet, och de linier, han tecknade och som på afstånd
föreföllo nästan snörräta, visade sig vid närmare påseende
utgöras af idel sicksacklinier med utomordentligt små utvikningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
