Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE Q ÖDA LÄRARE.
367
håller tunnt, då han kommer till akademien, primus hade, säger
jag, morskat sig och bestämdt vägrat att emottaga det
ärofulla uppdrag, hvarmed han af välvilliga klasskamrater hedrats,
nämligen att hålla festtalet. Han öfvertygades dock genom
en »slående» bevisföring om det suveräna folkets makt samt
erhöll frikostiga löften om ytterligare »insändt smörj », för den
händelse han spekulerade på att »smita» i det afgörande
ögonblicket.
Klockan ringer. Rak och ståtlig gör lektorn sitt inträde
och går upp till katedern utan att bemärka, att ingen enda
pojke satt på stolarna.
Hela klassen var samlad i andra ändan af det stora
klassrummet. Här stodo pojkarna uppställda, två och två i ledet,
med en fanbärare i teten. Fanan utgjordes af en lånad
båtflagg, fästad på eldgaffeln. Alla hade mössorna på, men dessa
voro öfverdragna med näsdukar, så att de skulle likna
studentmössor. Under vänstra armen bar hvar och en en väldig bulle.
Som herr lektorn steg upp i katedern, satte tåget sig i
gång och under afsjungande af »Dåne lik», tågade man tvenne
gånger omkring rummet, hvarefter man stannade framför
katedern. Nu klef under intrycket af kamraternas hotande blickar
primus fram och uttalade å klassens vägnar de bästa
välönskningar för herr lektorn o. s. v. Han slutade med att utbringa
ett lefve för lektor Asp, hvilket beledsagades af tre väl inöfvade
hurrarop, hvarpå tåget åter satte sig i gång, nu under
afsjungande af,»Sjung om studentens lyckliga dag», hvarefter
upplösning skedde nere vid kakelugnen och en hvar förnöjd intog
sin plats.
Under hela tiden hade den stackars lektorn sett ut som
Lots hustru en gång i tidén måtte hafva gjort: han stod där
orörlig, med gapande mun och vidt uppspärrade ögon.
Då pojkarna intagit sina platser, löstes hans förtrollning,
men på ett sätt, som vi ej väntat. Lektorn tog helt
beskedligt på sig sina galoscher — sådana hade han i alla väder,
hela året om — tog sin hatt — och gick utan att säga ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
