- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
368

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 G 8

FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIBER.

Pojkarnas första tanke var, att han gick till rektor, och
det var man ej rädd för. emedan alla utan undantag voro
skyldiga.

Men rätt som det var, upptäckte någon gamle Asp, som
nere på gatan stöflade i väg med sjumila steg hem från
alltsammans.

Det var värre. Då var gubben tydligen allvarsamt ledsen.
Och »skoja» ville man nog, möjligen få honom arg, men bedröfva
honom på allvar, det ville ingen.

Och nu skulle vi haft honom en dubbeltimme, och gubben
hade rymt sin väg ifrån alltsammans så där 1 Hvad skulle
väl rektor säga, om han finge tag i det här? Nog finge väl
vi pojkar dyrt betala födelsedagskalaset, men lektorn blefve
väl också fast, för att han så där lupit ifrån lektionen, och
man ville visst icke, att gubben skulle ha obehag för vår skull 1
Här voro goda råd dyra.

Man ref sig i håret och öfverlade, under det man för att
trösta sig, mumsade på fettisdagsbullarna.

Efter många om och men, utsågs en deputation,
bestående af primus (den förste i klassen), custos (ordningsmannen)
samt significator (som skulle tillkännagifva tiden, skaffa
dricksvatten, krita, hartassar och — hm! — rotting), hvilken fick i
uppdrag att uppsöka lektorn i hans hem, där bedja om
förlåtelse och fred på hvilka villkor som helst. Gräsliga hotelser
om smörj, ifall den återvände med oförrättadt ärende, följde
deputationen på väg.

Som vi visste, att högsta vederbörande ej aktade för rof
att lyssna vid dörrarna, uppdrogs åt en kamrat, som var
ovanligt skicklig i att härma folk och som för resten sedermera
mycket riktigt kastade sig i Thalias armar och blef en dålig
landsortsaktör, att bestiga katedern och där, med härmande
af lektorn, hålla lektion i historia, tills sent omsider
deputationen återkom med den nu något mildare stämde lektorn.

Något straff skulle emellertid lektorn ha, för att han
vågat taga humör, och därför iakttog klassen ordning, skick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free