Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
öda sin timliga tillvaro på ett dylikt värf, då så många andra
lefnadsbanor kunnat stå honom till buds? Hvarför fanns det
icke vid den tidpunkt, då han gjorde sitt val af lefnadsbana,
någon annan institution än det naiva domkapitel, som utnämnde
honom till det sökta ämbetet på grund af hans vackra
examensbetyg — hvarför fanns det icke en pedagogisk institution,
som efter att ha pröfvat hans egenskaper kunnat säga honom:
»Ni är en man med förträffliga kunskaper och ett klart och
redigt hufvud, men till lärare duger ni icke. Sök er utkomst
på en annan lefnadsbana.» Eller om en sådan man under sin
universitetstid beredts tillfälle äfven till pedagogiska studier,
så skulle han måhända själf, innan det varit för sent, insett
sin obekvämhet för lärarekallet. Men något sådant tillfälle
yppade sig icke, ty våra svenska universitet, som sätta en ära
uti att uppfostra lärde inom så många vetenskapsgrenar, vilja
dock fortfarande till sin skam ej veta af den vetenskap, som
innehåller läran om konsten att uppfostra människor. Vid
våra gamla vördnadsvärda högskolor äga vi professurer i både
teoretisk och praktisk filosofi — båda kanske lika opraktiska
— men ingen professur i pedagogik, som ju dock äger både
psykologi och etik till sina hjälpvetenskaper. Denna om skam
lig okunnighet vittnande lucka i vår andliga kultur kan icke
ofta nog framhållas.
Men det är icke blott trögheten, som alstrar tråkighet,
utan en lärare kan också blifva tråkig genom en måttlös,
ohejdad eller nervös liflighet. Till en början lyssna lärjungarna
till honom, men så småningom börjar deras uppmärksamhet
att slappas, och om han därjämte, såsom så ofta händer, är
oklar och obegriplig, så blir han snart ursinnig, dock icke mot
sig själf, utan mot lärjungen, som ej är i stånd att följa med
på den svindlande snälltågsfarten. Men ju värre han ryter,
rappar och ruskar, desto högljuddare stoj a och le de små
obotfärdiga lymlarna, som nu ändtligen lyckats få magistern
»arg» och sålunda för en stund sluppit undan hans tröttande
exercis. Innan den jäktande läraren vet ordet af, är han själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
