Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE a ÖDA LÄRARE.
415
förråder Skåneursprunget. Visserligen kan man inom de
bildade klasserna i Skåne spåra ett slags chauvinism, som
anstränger sig att bevisa satsen, att ingen skåning bör förnedra
sig därhän att ens försöka ändra sitt uttal, dels emedan Skåne
är den dyrbaraste ädelstenen i Sveriges krona och dels
emedan Skånemålet med sitt skorr-r bildar ett öfvergångsled icke
blott till danskan, utan äfven till åtskilliga af kontinentens
hufvudspråk, t. ex. tyskan och franskan, då ju skorr-r börjat
inrota sig icke blott i Berlin och andra större tyska städer,
utan också på boulevarderna i själfva Paris. Men icke tror
väl den hederlige teoretiserande skåningen på dessa sina
satser? Vill månne icke äfven han gälla för en god svensk —
eller vill han måhända ännu i likhet med den gamle
orgel-nisten i Lunds domkyrka på 1850 talet skilja mellan
skåningarna och de f—e »svenskarna» ? Men om han ej delar
sistnämnda åskådningssätt, hvarför då ej tillägna sig det för
alla svenskar gemensamma högspråket? Ingen förmenar honom
ju, att i sitt hvardagstal eller när helst han så behagar låta
sitt öra smekas af de kära godmodiga hembygdsljuden, men
hvarför skall den bildade skåningen ännu, mer än 200 år efter
freden i Roskilde, så snart han sätter sin fot utom
fädernebygdens gränser, i sitt tal släpa med sig kännetecknet att
han tillhör en eröfrad provins, som lyckats blifva svensk i allt
utom i sitt talspråk? En skånsk botanist kan icke uppträda i
hufvudstaden med en föreläsning om barrträden utan att
många af åhörarna med undran spörja hvarandra: »Hvad
menar karlen egentligen med »bärr»? och en berömd skånsk
andlig vältalare, som en gång predikade i en uppsvensk
domkyrka, skördade stor berömmelse, ehuru många af åhörarna
sedermera sade sig omöjligen kunnat begripa, hvad det var
för en »nöd» han så ofta talat om i sin vackra predikan.
Predikantens »nöd» befanns dock till sist vara liktydigt med
det ord, som på svenska heter nåd. Med tillhjälp af en för
hans språkbildning välgörande tunggymnastik i syfte att
tillägna sig uppsvenska r- och å-ljud m. m. skulle skåningen ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
