Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
ligen någon annan i kunskaper och undervisningsskicklighet
fullgod kandidat står att erhålla.
Naturligtvis är det i första rummet skåningarnes r- och
å-ljud, men äfven deras sed att förvandla slutet a till öppet
och öppet a till ett slags ä-ljud, särskildt i förbindelse med
r-ljudet, t. ex. »pärk» i stället för park och vidare deras o i
stället för öppet u, »monk» i stället för munk, som
förnämligast väcka anstöt uti icke sydsvenska bygder. Därnäst
hafva vi att märka det riktigt tjocka I-ljudet, i synnerhet då
det förekommer i ett e-mål, t. ex. något östgötamål, där
obetonade a, i synnerhet som verbaländelse, så ofta förvandlas till ett
e- eller ä-ljud, t. ex. »skrifve», »räkne», ehuru detta e-ljud
äfven öfverväldigar ä-ljudet i andra ordklasser och ställningar
samt stundom äfven det korta ö-ljudet, t. ex. i »flicker» i
stället för flickor.
Äfven Blekingsmålets förvandling af högsvenskans öppna
i till ä och y till ö (»mätt» för mitt, »töstnad», »löss» i stället
för tystnad, lyss) samt det utpräglade Kalmarmålets
egendomligheter få härvid icke lämnas ur sikte.
Det kan naturligtvis icke vara vår mening, att t. ex. en
duglig skåning skulle blott på grund af sina bygdemålsljud
frånkännas befordringsrätt till lärareplats vid uppsvenskt
läroverk — ty i sådant fall skulle våra läroverk komma att gå
miste om alltför mången dugande kraft — utan vi fordra blott,
att vid tillsättning af lärareplats i modersmålet kandidatens
från högsvenskan afvikande uttalssätt borde tagas med i
räkningen fullt ut lika mycket som den dåliga »prononciationen»
vid tillsättningen af en lärareplats i lefvande språk. Är månne
detta för mycket begärdt?
Om en dylik fordran vunne insteg bland våra tillsättande
myndigheter, så skulle utan tvifvel de skånske lärarna själfva
beflita sig om att lära både sig själfva och sina lärjungar att
bortarbeta de skarpast afvikande ljuden, hvilket ju också
lyckats för mången Skåtiefödd lärare särskildt i lefvande språk
på ett så fullständigt sätt, att nästan intet ljud i hans tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
