Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
användningen af tungrots r eller det skånska r-ljud et blott af
det skäl, att han själf möjligen hört detsamma på
boulevarderna eller småteatrarna i Paris, ty hvarje fransk språklig
auktoritet, från Akademiens Dictionnaire och Littré till
Le-gouvé, och nästan hela raden af franska lärare i det muntliga
föredragets konst förtälja oss, att skorr-r eller r grasseyé icke
tillhör det vårdade franska uttalet, sådant detta ljuder på
Comédie-Frangaise eller andra mönsterorter för vårdadt franskt
uttal. Att det osköna och så många ljudförbindelser
förorenande ljudet fått insmyga sig äfven i parisiska
hvardags-språket, borde vara af en ganska underordnad betydelse för
en svensk språklärare, som ju äger till uppgift att undervisa
sina lärjungar icke i gatspråket, utan i språket under dess
mest hyfsade form. Skulle hans lärjungar efter skoltidens slut
vilja förskaffa sig färdighet i uttal af hvardagsspråk eller »slang»,
så må ju detta stå dem fritt och torde väl heller icke vara så
svårt, då öfvergången från vårdadt till vårdslöst språk städse
är vida lättare än ett arbete i motsatt riktning, liksom det är
vida lättare för en honnett person att blifva afsigkommen än
för den senare att blifva honnett. *
Hvad som här ofvan är sagdt om skorr-r i franskan gäller
äfven väsentligen om samma ljud i engelskan, alldenstund
skorr-r eller »burrljudet» är ett skotskt bygdemålsljud och i
den bildade engelsmannens öra rasslar så obehagligt, att mången
* I en af våra nyare franska språkläror, som åtnjutit ett rättvist
erkännande, gör författaren den anmärkningen, att i franskan finnas två slags r-ljud
nämligen ett uvulärt och ett tungspets-r, af hvilka det förstnämnda, som alltid
måste blifva ett skorr-r, är det vanligaste, men, tillägger författaren, tungspets-r
förefaller dock fransmannen ingalunda obehagligt. Nej, förmodligen icke, ocli
underligt skulle det väl vara, om de franska språkauktoriteternas r-ljud skulle
i den bildade fransmannens öra ljuda obehagligt, men uttrycket tycks antyda,
att skorr-r är det enda r-ljud, i hvars uttal den värderade läraren under sina
franska lektioner öfvar sina lärjungar, ehuru han kanske å andra sidan är nog
fördomsfri att äfven fördraga tungspets-r, då någon lärjunge händelsevis är i
besittning af sådant, emedan det för hans franska öra icke ljuder »obehagligt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
