Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE a ÖDA LÄRARE.
433
»Jaa, Gregorius den store.»
»Nå, vet du, hva han sa på sin dödsbädd ?»
Intet svar.
»Å, kan du inte de? Hva heter gåla (gårdarna) där
hemma?»
»Det vet jag inte.»
»Vet du ingen enda ?»
»Joo, prästgården.»
»Nåå, känner du nån bonne där?»
»Jaa, Andersson.»
»Nå, när du sitter där en kväll hos Andersson, så tåler
di om Gregorius. Då ä de nån, som säjer, att han sa
nånting, när han dog, men han vet inte hva. Då fråger di dej,
om du inte vet de. Nåå, hva svarer du då?»
Hela klassen deklamerade nu följande ord, hvilka doktorn
så inpräntat i sina lärjungar, att ingen någonsin torde glömma
dem: »Dilexi veritatem et odi iniquitatem, propterea morior
in exsilio.» (Jag har älskat sanningen och hatat
orättfärdigheten, därför dör jag i landsflykt.)
»Ja, de svarer du, men inte bli di kloke pà de inte, men
hvar gång di möter dej, så tofter di på hatten.»
Den lärde doktorn var en skarpt utpräglad typ för en
stor skara både prästmän och lärare i äldre tider, men ännu
märkligare var dock i sitt slag
Den samlande doktorn, predikanten och den kringvandrande
filosofen.
Doktor S. hade genom sitt giftermål erhållit en ganska
betydlig förmögenhet, men han var dock så stolt öfver den
förmåga han visste sig äga på samlareområdet, att han vid
hvarje lägligt tillfälle sökte förringa hemgiftens betydelse.
Äfven i denna punkt brukade han åberopa den af honom så
högt vördade Hedréns intyg, när under något förtroligt
samspråk talet föll på detta ämne.
28. — Våra öfversittare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
