Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G 8
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIBER.
»Farbror Hedrén brukede säje te mej, då vi satt å
språ-kede allvarlige å höge saker: ’Du bror S., du hade då inte
behöft gifte dej te penger, för du hade allt blefve rik i alle
fall.’ A de hade han rätt i, för si te ble rik, de ä en charismade
också, som vår Herre ger åt den, som han töcker förtjäner
få’na.»
En skildring af doktorn som familjefader ligger af många
skäl utanför gränserna af vår framställning, men åtskilliga
smådrag från detta område äro dock så betecknande, att hans
bild utan desamma ej skulle blifva fullt tydlig. Doktorn
tycks hafva påträffat icke blott en förmögen, utan också en
mycket praktisk och sparsam ledsagarinna genom lifvet eller
med andra ord en hustru efter sitt sinne. Utan tvifvel var
hon väl dock som personlighet sin man vida öfverlägsen,
hvilket naturligtvis vållade en del meningsskiljaktigheter dem
emellan, och att doktorn, som städse bar hjärtat på sin
lättrörliga tunga, ej kunde undgå att ofta, kanske alltför ofta,
gifva luft åt sitt missmod öfver att i dessa små
meningsbrytningar inomhus draga det kortaste strået, torde vara själfklart.
Härtill kom, att, ehuru doktorn var ytterligt sparsam på de
allra flesta områden, så hade hans sparsamhetsregel också sina
små undantag. Han var sålunda ingen fiende till hvad
man kallar ett godt bord, och ehuru han vanligen lyckades
tillfredsställa detta sitt köttsliga begär till möjligast billiga pris,
så var han dock ingalunda, strängt taget, girig på detta
område, och möjligen var denna hans svaghet en af orsakerna
till skärmytslingarna i hemmet. »Jag har alltid bedt
Gud om en sparsam hustru, men si,» brukade han tillägga
med en suck, »vår Herre bönhörde mej öfver ali mi förväntan.»
Att doktorn var fäst vid de sina så mycket hans själfviska
natur medgaf, torde väl få antagas, men detta oaktadt kunde
han naturligtvis ej afhålla sig ifrån att göra äfven sin familj
till skottafla för sin outtröttliga munvighet.
»När kommer doktorinnan hem från sin resa?» sporde
honom vid något tillfälle en af hans vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
