- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
438

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

438

FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *

hans åhörare om dessa gåfvors kvalitet torde varit lindrigast
sagdt delade. Med vanlig själfironi antydde han äfven denna
omständighet i följande berättelse om en af sina
predikobe-drifter:

»Ja va en sommer nere hos min svåger prosten S. i
Vårdnäs, å då to ja mej för å predike en sönda där nere, å
de gjorde ja, så de mullre i hvalfva i korka, å full va ho
me folk, för de hade spridt sej, att doktor S. skulle predike.
A de gick galant å bra allting. Men dan ätter va ja ute å
gick å promenere, å då fick ja si en karl, som satt ve e
stu-vägg, å så gick ja te’n å hälse på’n å han svare: ’God dal’
sa’n.»

»Känner ni igen mej?» sa ja,

»Nä,» sa’n, »de gör ja inte, för ja ä blinn,» sa’n.

»Nä,» sa ja, »de va lesamt de, men va ni i körka i går,
så känner ni väl igen mi stämme?»

»Ja, nog va ja ve körka,» sa’n, »å te dömme ätter rösten
utå dom ja talte ve, så ä de allt — krögern på Brokind,
sa?n.

Di ä tacksamme å predike för där nere i Vårdnäs!»

Men doktorn behöfde hvarken prebende eller utförsgåfvor
för att taga sig fram i världen. Hans öfriga gåfvor voro
tillräckliga för att främja hans förnämsta lefnadsmål, nämligen
att blifva en förmögen man. Hans käraste sysselsättning var
därför också att sköta, vända på och smeka sina värdepapper,
som han förvarade i domkapitlets kassahvalf, i hvars närhet
han också dagligen vistades längre eller kortare stunder, under
hvilken angenäma sysselsättning hans tunga rörde sig med en
ökad liflighet i samspråk med i närheten varande personer.
Han var visserligen enligt sitt eget och sina vänners
samstämmiga vittnesbörd ingen räknekarl i detta ords egentliga
bemärkelse, men ehuru ingen kunde »lure honom att löse en
ekvation», så skulle det ännu mindre varit möjligt för någon att
»lure» honom i fråga om en ränteberäkning. Men detta
oaktadt var han dock okunnig som ett barn i fråga om vanlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free