- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
439

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICKE a ÖDA LÄRARE.

439

räkenskapsföring, hvilken för honom betecknande
omständighet bland annat belyses af följande drag, som med bestämdhet
påstås icke tillhöra de s. k. goda historiernas område, utan
beteckna ett bestyrkt faktum. Vid den inventering, som hölls,
då han skulle mottaga rektoratet vid sitt läroverk, hade han
noga granskat och räknat allt, då han vid en sista blick i
räkenskaperna varsnade orden: »Ingående balans.»

»Hva vill dette säje?» utbrast han, »tror ni ja tar emot
nåre kasser me balans i?»

Utan allt bråk med vare sig in- eller utgående balans
inhöstade emellertid doktorn sina räntor. Blotta ordet ränta
klingade i hans öron som den ljufligaste musik, och ve den,
som på detta område försökte inblanda något missljud i
harmonien.

Riksbekant torde ett hans yttrande vara från det sista
prästmöte, hvari han tog någon personlig del. Under
meningsutbytet om de socialistiska rörelsernas förhållande till
kristendomen hade en känd politisk östgötaprost framkommit med
tvifvelsmål om räntans berättigande från rent kristlig synpunkt.
Doktorn, som vid. tillfället varit frånvarande, men blifvit
underrättad om hvad som tilldragit sig, utbrast då: »Hva sa han,
sa han att en inte ska få ränte på sine penger?»

»Ja, det sa han,» blef svaret, hvarpå S., högeligen
förgrymmad, utropade: »A, körde I inte ut den råe kern!»

Doktorns »osläcklige kunskapsbegär» öfvergick, såsom
ofvan är antydt, ju äldre han blef, till ett »osläckligt»
nyhetsbegär, en oemotståndlig lust efter hvad man plägar kalla
små-nytt. När han därför ej var upptagen af ämbetsgöromål eller
sysslandet med sina värdehandlingar, dref han gärna omkring
på gator och torg, städse uppfriskande gamla och stiftande
nya bekantskaper, allt under det hans rörliga tunga
framslungade massor af tjock-1 och e-ljud, alla vederbörligen
inpassade i frågesatser. I färdigheten att gå sina medmänniskor
inpå lifvet med frågor, stundom berörande de mest grannlaga
personliga förhållanden, hade den gamle uppnått en otrolig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free