Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÄNGA HERRAR OCH SKRÄMMOR.
13
styrde han kosan rätt fram på delinkventen — och det blef
smörj af.
Detta förekom ytterst sällan annat än under första
terminen klassen läste för rektorn, ty när han slog, så slog
han »ovårdigt», så att offret hade nog för en lång tidrymd.
I vanliga fall bar det upp i katedern, där rektorn satte sig i
den bekväma länstolen, hvars bekvämlighet han så till vida ej
åtnjöt, som han ansåg det omanligt att stödja ryggen mot ett
ryggstöd. Rak som hade han svälj t en eldgaffel, satt han
där, vred aldrig hufvudet åt höger eller vänster, utan alltid
hela kroppen på en gång. Detta fenomen hade sin orsak i
hans klädsel, hvarom mera sedan.
När rektorn intagit sin plats, satt hvarenda gosse rak som
ett ljus och alldeles orörlig; ögonen fingo ej tagas från
rektorns. Såg man ned, ansåg han, att man fuskade och
resultatet vardt — smörj. Såg man åt sidorna, drogs man med
skingrade tankar och var ouppmärksam — smörj. Benen
fingo af sedlighetsskäl ej läggas i kors öfver hvarandra. En
glömska häraf bestraffades obarmhärtigt med smörj, utkörning
och anmärkning. Händerna skulle hållas på bordet; stuckos
de i jackfickorna, vankades tilltal, stuckos de i byxfickorna —
väldigt med smörj o. s. v.
Sedan rektorn med blicken öfverfarit sina gossar för att
öfvertyga sig, att klassen iakttog skick och ordning, började
lektionen.
»Ankan» hade den besynnerliga vanan att alltid, när han
talade, vagga på hufvudet från sida till sida, alldeles som en
gammal gumma, som får höra en sorglig nyhet och ömkar
sig däröfver.
I hvarannan minut begagnade han tilltalsordet: »Min
snälla gosse!» hvilket efter begångna förseelser förändrades
till: »Min snälla gosse!» När det någon gång utbyttes mot
ett: »Min snä-älla usling» — då — ja, då visste vederbörande,
hvad klockan var »slagen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
