Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER.
Hämnden rasade i mitt inre. Till »Ankans» plikttrohet
hörde, att han tillbragte alla lediga timmar med att åhöra
undervisningen i de skilda klasserna. Nu befann han sig just
i vår klass och hade, sin vana likmätigt, placerat sig på
skolbänken bredvid primus, d. v. s. mig. Så fort jag återkommit
in i klassen, skyndade jag fram till den »förfärlige», som jag
för länge sedan lärt att rätt innnerligt hålla af, och framförde
mina klagomål. Nu blef stor rannsakning med båda klasserna
och slutade så, att läraren fick bedja mig om ursäkt inför
hela sin klass. Den, som ritat karrikatyren, blef det intet
tal om.
Rektorns klädedräkt var ej mindre »klassisk» än hans
utseende. Hans ovanligt långa hals var hårdt omlindad med
en hvit duk, som två gånger om dagen ombyttes.
Ofvanför den långa cylinder, som på detta sätt bildades, uppstucko
ett par väldiga styfva s. k. fadermördare, hvilka gingo ända
upp till örsnibbarna.
Genom dessa anordningar omöjliggjordes alla hufvudets
vridningar omkring dess längdaxel och han kunde endast
vagga det från sida till sida, hans favoritrörelse, eller nicka.
Skulle han se åt sidan, måste han såsom förut sagts, vrida
hela kroppen.
Han var alltid svartklädd. Bonjöur och väst voro djupt
urringade, så att det snöhvita skjortbröstet kunde i sin helhet
framträda. På hufvudet bars alltid blankputsad cylinder; skorna
voro alltid nya och eleganta. Skoltraditionen påstod, att han
alltid hade femtio par skodon till ombyte. Vintertiden
användes lädergaloscher, som klappade väldeliga för hvarje steg.
När det blef allt för kallt — 20—30 grader — användes en sådan
där fordomtima blå slängkappa med 5—7—9 kragar ofvanpå
hvarandra. Ehuru fullkomligt oberörd af modets växlingar,
nödgades »Ankan» dock på gamla dagar i någon mån böja
sig för dess tyranni, ity att först de många kragarna försvunno
och ersattes med en enkel sammetskrage, för att slutligen helt
och hållet rymma fältet och lämna rum för en orimligt lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
