- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Andra delen : jämte förslag till en genomgripande läroverksreform /
19

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRÄNGA HERRAR OCH SKRÄMMOR. 19

åtsittande öfverrock af egen modell, naturligtvis äfven den
öppen i bröstet, trots kylan.

Så klädd uppträdde också gubben på 6o-talet vid
eldsvådor, för hvilka han i viss mån hade en fullständig passion.
Det var den gamla, patriarkaliska tiden, innan ännu
brandstodsbolagen kommit med sina fordringar och sina brandkårer.
En eldsvåda var då ett af de mest omtyckta folknöjen, till
hvilket man gick — man och kvinna ur huse. Bland de första
på platsen var alltid »Ankan». Snart hade han samlat
omkring sig sina gossar, hvilka väl visste hvad som förestod.
Vanligtvis annekterades sans fagon en af de då brukliga mindre
sprutorna, placerades på lämpligt ställe och var, sedan
vatten-langningskedja bildats, snart i allvarlig verksamhet.

Rektorn delade nu sin uppmärksamhet mellan sprutan
samt sin egentliga specialitet, som var bärgning. I spetsen
för de starkaste gossarne utbar han själf husgeråden från de
hotade byggnaderna, därvid gifvande förvånande prof på sin
styrka. Man tanke sig en sådan syn, hvartill jag en gång
var vittne: en af de största ynglingarne kommer knogande på
ena ändan af en stor tung soffa och för att bana sig väg
aktade han ej för rof att späcka sitt tal med åtskilliga af de
på den tiden så brukliga ederna. Andra ändan af möbeln
uppbars af herr rektorn själf i ali sin ståt: storm, fadermördare,
hvit halsduk, glänsande skjortbröst och sorgfälligt putsad svart
dräkt. Förtviflad öfver gymnasistens svordomar, ruskade han
energiskt på hufvudet och utbrast för hvarje ed:

»Uh, min snälla gosse, det var fasligt hvad han svär.»

Ja, se där några drag af denne egendomlige man, som
visserligen var ett original, men ett präktigt sådant, och som
framför allt var en karakter.

Han var en pedant, men han utbildade sina gossar till
män, hvilka alla djupt känna sin skuld till gamle rektorn för
hvad han gjort för deras bästa och af varmaste nit för deras
välfärd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:21:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/2/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free