- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Andra delen : jämte förslag till en genomgripande läroverksreform /
33

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRÄNGA HERRAR OCH SKRÄMMOR.

33

antagligen var dock ett dylikt intresse från hans sida föga
annat än en yttring af hans själfviskhet. Gunstlingens
framsteg bidrogo att öka, liksom »hatkycklingens» oanvändbarhet
bidrog att minska lärarens glans, och därför skulle den förre
hjälpas och den senare stjälpas. Lusten att tyrannisera och
kufva torde dock hafva varit den röda tråden i hans
lärareverksamhet. Såsom ett litet bevis härpå kan anföras,
huruledes en gång en liten tolfåring med goda fattningsgåfvor och
ingalunda böjd för okynne, men utrustad med ett känsligt
sinne, hemkom första dagen efter sin uppflyttning i den
förfärlige mannens klass med ett utseende, som vittnade om att
han var både förstämd och förskrämd. På grund af någon
obetydlig anledning hade han blifvit utsatt för en sannskyldig
storm af vredgade utgjutelser och särskildt hotelser, men någon
tid därefter förspordes, att den förfärlige skrutit för en af sina
bekanta, att den där lille X. hade han gifvit en knäck, som
denne helt visst aldrig skulle glömma. Kanske glömde han
den icke heller någonsin, ty behandlingen var icke blott hård,
utan orättvis.

När denne skrämbuse hade med sin dundrande stämma
utslungat öfver någon sitt älsklingsuttryck: »Jag skall vr-r-räka
dig ur klassen 1» så visste den lille olycksfågeln, att hans öde
var besegladt, och gjorde stundom allt hvad han förmådde för
att genom frivillig afgång från skolan förekomma
vräknings-åtgärden.

Formläran intröskade han sålunda på ett glänsande sätt
i de små lärjungarnas hjärnor, och på grund däraf ansågs han
af ytliga betraktare som en mycket framstående lärare, och
samma rykte hade han väl, såsom ofvan är nämndt, hos
åtskilliga f. d. lärjungar, i synnerhet från hans yngre dagar,
sådana nämligen, hvilkas flit och anlag för formexercisen
förskaffat dem lyckan att blifva hans gunstlingar. Dessa
lärjungars vittnesbörd torde därför icke få tillmätas någon
objektiv giltighet, i synnerhet som det ju allt för ofta inträffar, att
en lärjunge anser en lärare god, blott därför, att denne senare

3. — Våra öfversittare. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:21:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/2/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free