Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIS TEND OMS UNDER VISNINGEN.
89
ursprunget till allt det bästa och högsta vi äro i stånd att
iakttaga inom andens och naturens värld. Vårt tänkandes
grundlag nödgar oss med andra ord att hos tingens skapare
också förlägga det högsta goda, rätta och sköna.
Men länge var ju dock denna af människotanken alstrade
gudomsbild föga annat än en tindrande stjärna, mot hvilken
världens vise riktade sina skarpa synglas utan att dock förmå
urskilja annat än några skuggteckningar på dess yta. Så
kom den stora världshändelsen. »Uppenbarelsen» förmådde
lika litet som världsvisheten att blotta »gudomens fullhet
men tog dock fatt på dess kärna och lade den inför
människornas ögon och framför allt deras hjärtan. Gud var icke
längre en kraft, icke ens den högsta af alla krafter eller en
fruktansvärd hämnare af människors ondska, utan han var en
kärleksrik fader och just därför var han visserligen
rättfärdighetens, men ock nådens och barmhärtighetens Gud.
Så till sist detta. Vi kunna huru mycket som helst
betvifla eller till och med förneka sanningen af den heliga
historiens uppgifter om Frälsarens under och alla de märkliga
händelser, som enligt evangelisters och apostlars vittnesbörd
skulle hafva timat mellan ändpunkterna af hans korta jordiska
vandringstid, från hans födelse till hans himmelsfärd, men gent
emot de af honom uttalade grundtankarne eller
grundfordrin-garne med hänsyn till människors frälsning och salighet är
det omöjligt för den tänkande, så vida han nämligen vill
tänka och icke blott fantisera, att ställa sig tviflande eller att
med den af antikens världsvishet öfvermättade och därför
äfven så andligen uthungrade romaren spörja: Hvad är
sanning? Ty allt hvad som i världshistorien mött oss af hvad
vi kalla lycka, oberoende af rimlighetens växlingar, allt
beståndande godt i världsutvecklingen visar sig vid närmare
iakttagelse endast vara alstradt af det sätt eller den grad,
hvarpå individen eller folken varit i stånd att förverkliga
kristendomens kärleks- och rättfärdighetsideal. A andra sidan
stämmer den inre uppenbarelsens faktum, känslan af synda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
