Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 OM UNDERVISNINGSSÄTT OGB LÄROBÖCKER.
genomstråladt svar som Mästaren i de bekanta orden: »Du
skall älska Gud öfver allting. Detta är det första och yppersta
budet och det andra är detta likt: Du skall älska din nästa
såsom dig själf.»
Du skall älska. På det sistnämnda ordet ligger
hufvudvikten. Det är icke nog med att känna och veta något om
Gud, du skall hängifva dig åt honom af allt ditt hjärta och
af ali din håg, med alla dina bästa känslor och tankar och
följaktligen också med din vilja, icke ljumt och ytligt, du
skall älska honom så varmt och innerligt din själ förmår, och
denna kärlek till Gud skall ytterst bestämma ditt förhållande
till människor.
Men Kristus inskärper äfven — hvilket väl heller ingen
med kristendomen förtrogen människa förbiser — att
kärlekens Gud också är rättfärdighetens Gud, att det finns straff,
dom och fördömelse lika visst som det finns nåd och salighet.
Vi skola frukta Gud med samma väsensinnerlighet som vi
älska honom, frukta honom, icke som man fruktar det långt
ifrån oss varande, det ovissa, som kanske aldrig skall nå oss,
utan såsom det vissa, det uti oss varande, som följaktligen
icke behöfver taga några omvägar för att när som helst kunna
drabba oss, och just emedan vi så älska och så frukta, afsky
vi också synden, besmittelsen af det onda, med samma
innerlighet som vi känna oss beredda att göra vår vilja och
allt hvad inuti oss är till redskap för utförandet af Guds
kärleksbud.
Så vidt vi vilja behålla aktningen för oss själfva som
tänkande varelser, så måste vi också respektera vårt tänkandes
grundlagar, och då en af dessa oomtvistligt inskärper, att
hvarje verkan måste hafva sin orsak, så nödgas vi, om vi
nämligen vilja tänka icke blott fritt, utan också rätt, att
antaga ett varande såsom upphof till allt hvad vi kalla växlande
eller det i tid och rum sig utvecklande. Vi måste antaga en
skapare af det skapade, och vid denna begynnelsepunkt till
allt som är till och lefver i timlighetens värld knytå vi också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
