Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATEKESUTANLÄSNINGEN. 121
världslig tillsats, som ger den vackra grundtanken en farlig
missriktning.
Liksom den lärda skolan i äldre tider utmynnade i
prästbildning, så är folkskolans undervisning ännu i vår allmoges
föreställningssätt förnämligast blott en förberedelse till
konfirmationen, hvilken i sin ordning är ett af hufvudvillkoren för
vinnandet af en medborgares rättigheter. I denna punkt är
skolrådets ordförande eller församlingens pastor fullt ense med
barnens föräldrar, men äfven hans i grund och botten
aktningsvärda uppfattning af denna sak får kanske alltför ofta en
mindre aktningsvärd tillsats af själfviskhet. Föräldrarne lyssna
under stark spänning till barnets utanläsningsprof på den
viktiga konfirmationsdagen. Lyckas profvet, känna de glädje
och stolthet, i motsatt fall bedröfvelse och förödmjukelse, och
med samma måttstock mäta de både skollärarens och prästens
undervisningsskicklighet. På grund af dessa omständigheter
anser sig kanske alltför mången präst nödgad att drifva på
katekesutanläsningen i skolan för att i möjligaste mån minska
sitt eget arbete under barnens konfirmationstid. Ur denna
synpunkt är det sålunda i många fall prästen, hvilken i sin
egenskap af skolrådets ordförande föranleder skolläraren att
drifva katekesutanläsningen både mot bättre vetande och lagens
anda och mening.
I forna dagar var väl också den heliga handlingen ett
maktmedel i den samvetslöse prästens hand dels för att straffa
misshagliga föräldrar och dels för att tillocka sig gåfvor af
dem, hvilkas barn han ville gynna, ty i prästens makt låg
det ju att från altarbordet afvisa den klene katekesutanläsaren
— ty den som icke kunde läsa sin katekes utantill ägde ju
ingen religion och kunde följaktligen ej heller göra anspråk
på medborgerliga rättigheter i ett kristet samhälle — och då
ju ingen större sorg kunde drabba föräldrar än att deras barn
utsattes för en sådan smälek, så blef prästen en makt, inför
hvilken man böjde sig för sina barns skull och hvars vänskap
kunde icke nog dyrt köpas, och katekesutanläsningen blef ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
